torsdag 11 juni 2009

Vad kostar en sjuk människa?

I dagens DN säger Christer Lindgren, finansdirektör på privata Praktikertjänst, apropå de bonusincitament som införts på deras privata vårdkliniker där "varje läkare och tandläkare agerar som en egen entreprenör":

"Om man skulle hålla igen på något för att spara kostnader, skulle det påverka patientens rehabilitering. Och då kommer inte patienten tillbaka. Skulle någon hålla på så – jag känner inte till att det förekommer – men då kommer den läkaren på sikt inte att finnas kvar på marknaden"

Men det kanske finns andra orsaker till att patienten inte kom tillbaka förutom att hon eller han var missnöjd med läkaren? Kanske patienten dog till exempel (möjligtvis på grund av otillräcklig men effektiviserad vård)? Det skulle definitivt hindra patienten från att att återkomma. Fast då kommer å andra sidan "den läkaren att på sikt inte att finnas kvar på marknaden" och då har det marknadsbaserade systemet ändå en självsanerande effekt. Läkare som dödar patienter försvinner från marknaden. 

tisdag 9 juni 2009

(Med)borgaren vann (inte)

Det är något svårt att uppbåda energin igen. Lite som att bli slagen i huvudet med en antidemokrati-batong och samtidigt bli tillsagd: tack, tack ni var tillräckligt många som röstade men nu behöver vi inte er igen förrän om 5 år. Från och med nu återgår allt till det normala, allt kommer nu att styras från Bryssel igen och ni medborgare skall inte behöva störas mer. För den känslan är mer än närvarande; den gnager efter hela den valrörelsecirkus vi just beskådat. Känslan att de flesta politikerna tycker det mest är jobbigt och enerverande att behöva involvera medborgarna i vilka frågor de driver eller varför. Att de stör dem att bli ifrågasatta och att de faktiskt ljuger när de blir det. 

Sen till resultatet av hela detta jättespektakel. Kanske får man ändå hålla med om det som Gunnar Hökmark skriver på sin blogg: "Det är bra för Europa". Ja, det stämmer nog, men bara om man menar det odemokratiska och obehagligt blåbruna Europa.  

Fast Roya beskriver ändå denna efter-EU-valet-känslan allra bäst: 

"Det är självklart att högern, sexisterna och fascisterna går framåt. För dem är EU:s hierarkiska strukturer inåt och murar utåt en perfekt byggställning för deras politik. För den radikala vänstern, feministerna och arbetarna är EU Lavaldomen, finanskris, klimatkris, islamofobi, drunkande flyktingar, hot mot aborträtt, diskriminering av romer."

söndag 7 juni 2009

Rösta mot fascism och rasism

Det finns väldigt många anledningar att gå och rösta idag. Man kan verkligen ge uttryck för de frågor man finner viktiga, vilka de än må vara. Men förutom att stödja de frågor man brinner för är det också allt viktigare att rösta mot riktningar i politiken man anser farliga för samhällsutvecklingen. Allt eftersom valresultaten ramlar in från valen runtom i Europa visar det sig att öppet fascistiska och rasistiska partier gör stora framsteg. Därför är det otroligt viktigt att rösta på partier som har en öppen antirasistisk och antifascistisk agenda. De är tyvärr ganska få, men de finns likväl. Så, om man oroas över denna utveckling visa det idag genom din röst. För efteråt har man annars ingen rätt att bli förvånad.

Rösta för antifascismen! Rösta för antirasismen!

torsdag 4 juni 2009

Vad betyder en röst på högern?

Inför valet kan det behövas lite inspiration för osäkra väljare. Eller bara en påminnelse om vad en röst kan betyda. Nedan ett axplock av högerpolitik bara de senaste åren (inspirationstack till Mat och Politik):

- "Svenskkontraktet". Det ultimata "vi och dem"-kontraktet. Invandrare skall skriva under på att det är de fantastiska svenska värderingarna som gäller och inget annat ociviliserat (gäller det alla eller bara muslimer?)


- Medvetet blanda ihop Israel-kritik med antisemitism för att tysta debatten om Israels massmord




- Införande av vårdnadsbidrag, dvs göra samhället lite mer ojämställt

- Nysatsning på utbildning: alla skall INTE få tillgång till högre utbildning (och här förklaras varför)

- Strunta i folkomröstningen och öppna för nybyggnad av kärnkraft


- Vårdval Stockholm. Vård enligt klass. Systemet som dessutom gynnar resistenta bakterier.

Som sagt bara ett axplock av politisk vilja från alliansen. Och avslutningsvis kan det vara bra att ännu en gång påminnas om hur vårt nya arbetarparti har röstat:

M) röstade:
1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927: Nej till folkskolereform.
1931: Nej till sjukkassan.
1933: Nej till beredskapsarbete.
1934: Nej till a–kassa.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
1938: Nej till två veckors semester.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
1946: Nej till fria skolmåltider.
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1951: Nej till tre veckors semester.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP.
1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
1963: Nej till fyra veckors semester.
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
1976: Nej till femte semesterveckan.
1983: Nej till löntagarfonderna.
1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom just moderaterna.
2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
2006: Nej till gröna jobb.
2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
2006: Nej till höjd a- kassa.
2006: Ja till sänkt a-kassa.
2006: Nej till höjd sjukersättning.
2007: Ja till sänkt sjukersättning.
2008: Ja till FRA-lagen
2009: Ja till IPRED-lagen


onsdag 3 juni 2009

Logisk lapsus i jämställdhetsdebatten

Återigen används den s.k. jämställdheten för att förklara oönskade fenomen. Tidigare under våren har ökande våldtäktsanmälningar förklarats på detta sätt. I Expressen idag hävdar plastikkirurgen Per Hedén att: ”Jämställdheten har lett till att mannens utseende har fått större betydelse för att finna en livspartner. Ett tecken på detta är det ökande antal män som låter plastikoperera sig.” Jag undrar, vad är orsaken till det ökande antal kvinnor som låter plastikoperera sig då? Är det också jämställdheten?

Grunden till Hedéns logiska lapsus framträder när man läser resten av artikeln. Där presenterar Per Hedén en svårt konservativ och idylliserad, biologistisk och heteronormativ bild av samhällets utseendefixering: ”Orsaken till vårt intresse för utseende är kopplad till den mänskliga artens fortbestånd, där attraktionskraften mellan mannen och kvinnan är fundamental.” Lösningen tillhandahålls på Per Hedéns privata Akademikliniken: ”Plastikkirurgiska ingrepp skapar inte komplex utan hjälper snarare människor att bli av med dem och ger dem därmed en bättre livskvalitet.”

tisdag 2 juni 2009

Whats hot, and whats not

I dag gör DNs ledarredaktion sitt bästa för att blåsa liv i de skrämmande hot som inte finns. Ett strömavbrott som INTE VAR ett sabotage KAN BLI ett sabotage. Enligt den logiken kan allt hända, varsomhelst, närsomhelst. Vi måste vara beredda på det. Ett enkelt strömavbrott kan också enligt ledarredaktionens logik få en anknytning till ett annat hot: muslimer (jo, man gör en parallell till muhammedkarikatyrerna i Danmark apropå det elavbrott som inte var ett sabotage). OM det nu var så att ledarsticket skulle varit en analys av det svenska elsystemet och dess sårbarhet så borde svaret vara givet: vi bör förflyttas oss bort från den centralstyrda elförförsörjningen (såsom kärnkraft), och bygga ut det lokalproducerade elen för att minimera hela systemets sårbarhet. Men den slutsatsen vill DNs kärnkraftskramande ledarredaktion nog helst undvika.

Ett alternativ i EU-valet

Om man i dessa valtider är intresserad av valbara politiker som erbjuder mer än fluffiga populistiska utspel och som dessutom gör en konstruktiv helhetsanalys på de flesta samhällsfrågor, från energisystem till utgiftstak, så kan det rekommenderas att titta närmare på Erik Berg, 5:e namn på Vänsterpartiets lista. Utgiftstaket och de ihopkopplade budgetreglerna förresten, som i början av krisen debatterades flitigt framförallt utifrån perspektivet att V är totalt oansvariga, verkar mitt inne i krisen plötsligt inte lika heliga. De flesta politiker av alla falanger inser förmodligen att det finns en uppsida i att släppa på de planekonomiskt stela reglerna och anpassa budgeten efter konjunkturen, istället för att envist tjurhålla på regler som skrevs när all tillväxt var oändlig och svaret på alla samhällsproblem var mer lån till låga räntor. Eller som Erik Berg beskriver det, apropå att Vänsterpartiet hela tiden ansett att budgeten måste anpassas och samtidigt blir anklagade för att ha skapat krisen:

"Det är inte vänsterpartiet som kommit på idén att seriekoppla alla världens banksystem likt en hemmagjord julgransbelysning för att sedan ställa ut hela skapelsen i regnet med strömmen på och se vad som händer.

Det är inte vänsterpartiet som hittat på att varannan svensk skall förmås plöja in sina besparingar och framtida inkomster i bostadslån i den fromma förhoppningen om att fastighetsvärdena – den här gången – kommer stiga för alltid.

Det är inte vänsterpartiet som tänkt ut den geniala – 
verkligen geniala – idén att knyta värdet av löntagarnas framtida pensioner till börsutvecklingen och göda en ännu större spekulationsbubbla med våra pensionspengar.

Det är inte vänsterpartiet som drar runt i Stockholms förorter med den 
svenska motsvarigheten till subprimebolag och försöker lura igenom bostadsrättsombildningar.

Tvärtom.
Vänstpartiet är det ENDA svenska parti som konsekvent har röstat NEJ till den sadomasochistiska flumbubbla som övriga partier i sin oändliga upplysthet varit övertygade om skulle hålla samman den här gången, eftersom en klase ekonomer med tveksamma trackrecords men trovärdiga kostymer lovade att allt blir baaara bra om vi gör såhär.
"


Erik Bergs vidare analys av krisen går bortom det kosmetiska och kortsiktiga pratet om fler och "bättre" regleringar och det ickekonstruktiva populisthatet mot giriga direktörer. Finanskrisen är i helhetsanalysen inte ens en finanskris utan en strukturell samhällskris och måste som sådan angripas strukturellt; blicken måste lyftas och koncentreras till de riktiga underliggande problemen: fallande reallöner i kombination med stigande vinster. 

Dessutom gör Erik Berg väldigt skarpa analyser av internet och upphovsrättens funktion och utveckling, försvarspolitik, kärnkraften, klimat/miljöfråganIsrael-Palestinafrågan, arbetsrätt och fackfrågorarkitektur, och finanspolitik, bland mycket annat. Det enda problemet med att rösta på Erik Berg är att man inte vill skicka en politiker som honom utomlands.