Skuldbördan i Gaza

Chefen för Timbros medieinstitut, Roland Poirier Martinsson, har skrivit en rapport om svensk medias bevakning av kriget i Gaza som lanserades under tisdagen. Slutsatsen i rapporten, som heter Mediernas krig, är att en majoritet av de pressklipp med anknytning till kriget har en onyanserad och pro-palestinsk inställning. Många journalister svalde helt enkelt okritiskt den palestinska versionen av händelserna. Det gäller att vara osentimental, vilket kan vara svårt mitt i krigets hetta, antyder Martinsson.

Slutsatsen i sig är tämligen ointressant och tom; man undrar om Martinsson ens hade behövt lägga energi på att plöja hundratals artiklar för att nå sin slutsats. Den var så att säga redan utstakad, innan rapporten skrevs.

Däremot framgår något annat ur rapporten, något som faktiskt är intressant. Martinsson kan nämligen ur dessa svenska pressklipp urskilja något om det som gör Hamas specifikt. Något om de bakomliggande orsakerna till Hamas bestialiska beteende, deras drivkraft: de vill att deras egna barn skall dö. Det ingår i deras taktik, det är en del av deras brutala strategi. Dessutom kan det förklaras utifrån den antisemitiska diskursen; det reella dödandet skall inte förknippas med det mytiska dödandet. Martinsson säger (min fetstil och kursivering):

"Vems fel är det att civila vuxna och barn dör? Om man hamrar läsarna med bilder av barn som dör till följd av israeliska vapen, gråtande syskon och föräldrar, då blir frågan extremt brännande. Judar som dödar barn är en myt med rötter i medeltiden, väl utnyttjad av antisemiter sedan dess. Är den omedelbara slutsatsen att det är vad som sker i Gaza? Några skulle säga att påståendet ovan – att ingen vettig människa accepterar att barn dör som en sidoeffekt av krigshandlingar – är sant, men att Hamas villigt accepterar att civila och barn dör som sidoeffekter av krigshandlingar. Att organisationen till och med använder detta som strategi. Att det är Hamas som med berått mod offrar barn för att positionera sig i ett maktspel."

Skuldfrågan är utredd och paketerad. Allt enligt enkel svensk liberal logik: Hamas valde själva att offra 1,400 av Gazas invånare, många civila. De tryckte inte fysiskt på avtryckaren, det hjälpte den israeliska militären till med. Men skulden ligger alltjämt på dem själva.

SvDs ledarblogg kommenterar.

Israel har slut på vit fosfor?

Samtidigt som flera bevis framkommit om krigsbrott i Gaza som dessutom begåtts med vapen producerade i USA (bla vit fosfor), så fortsätter USA att skicka ännu mer vapen till Israel. Senaste skeppslasten väger 14,000 ton, och består mestadels av ammunition. Vilket annat land skulle i stort sett obemärkt kunna skicka vapen till ett land som precis avslutat ett uppenbart krigsbrott och slaktat 1400 människor?

Fråga Hillary.

IDF: "alla där är terrorister"

Fler bevis för att Israel begick krigsbrott i Gaza under januari kommer nu sakta fram till den breda allmänheten, även om man fortfarande måste leta ganska noga i mediaflödet, speciellt i den svenska mediafloran. Under de senaste veckorna har vi sett människorättsorganisationer såsom Amnesty lyfta fram ett flertal bevis för krigsbrott, men också ett fåtal västerländska journalister har gjort ett hedervärt grävande arbete för att sålla ut fakta från propaganda. Brittiska The Guardian har under en månad samlat bevis för ett flertal uppenbara krigsbrott, bl.a. användandet av palestinska barn som mänskliga sköldar. Som svar på anklagelserna kan man läsa:

"An IDF squad leader is quoted in the daily newspaper Ha'aretz as saying his soldiers interpreted the rules to mean "we should kill everyone there [in the centre of Gaza]. Everyone there is a terrorist."

Läs hela artikeln, där man dessutom kan se tre väldigt sevärda dokumentärer.

DN1, DN2

Vardag i Hebron

Sveriges Kristna Råd arrangerar Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel där svenskar får möjligheten att i 3 månader uppleva hur det är att leva under den israeliska ockupationen. Man följer palestinska skolbarn till skolan och jobbar som observatör vid de otaliga gränsövergångarna. I det senaste nyhetsbrevet får man en inblick hur det är att leva under den israeliska ockupationen, och hur situationen anpassats efter händelserna i Gaza. Johanna Bogren beskriver hur det är att promenera runt i Hebron:

"Över mig finns ett nät, som samlar upp sopor, sten, flaskor med urin och annat skräp som de israeliska bosättarna ibland slänger ner mot palestinier som rör sig på gatan. (...) Det är vardag i Hebron för en palestinier att få en balja diskvatten över sig, men en sten som landar i min närhet är för palestinierna en katastrof. Det är vardag i Hebron att barnen attackeras med bräder och sten på vägen till skolan, men förfärligt om en bosättare skriker efter mig."

Israel har lärt sig att övervåld är ok

Man kan fråga sig om, och i så fall vilken, lärdom Israels ledning tog med sig från slakten man utförde i Gaza. Om veckorna i januari 2009 egentligen påverkade Israels moraliska hållning. Om man lärde sig att det verkar godtagbart att bete sig på ett visst sätt. För likt ett litet barn som stegvis bygger upp sin moraliska karaktär genom omvärldens bifall eller tillsägelser, likadant verkar Israel nu har förstått att mycket av statens beteenden är, om inte helt ok, så iallafall tyst och passivt bifallna. Omvärldens tystnad är en otroligt viktig ingrediens i skapandet av Israels moral. När vi tyst tittar på, utan att klaga, när oskyldiga och försvarslösa människor slaktas i ett instängt fängelse då tolkar Israels ledning detta som att beteendet är godtagbart.

Ett uppenbart exempel är när Ehud Olmert uttalar sig angående raketskjutningar från Gaza och säger att svaret på dessa kommer att bli "oproportionerligt". Om det var något som var oproportionerligt så var det massmordet i Gaza, det verkar de flesta internationella experter hålla med om. Men när Israels premiärminister uttryckligen säger att svaret kommer vara övervåld, då har även retoriken anpassats. Han kan öppet meddela att svaret kommer inte att stå i proportion till "brottet". Han vet nu nämligen av erfarenhet att omvärlden tycker att det är helt ok. Och om omvärlden nu inte skulle tycka att oproportionerligt övervåld och mord på oskyldiga och försvarslösa barn är ok, då måste omvärldens ledare börja säga emot. Annars lär den israeliska statens moral korrumperas än mer. 

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3

Öppen islamofobi

När det blir osmakligt och onyanserat så skall man såklart inte bry sig. Men det Per Gudmundson idag postar på SvDs blogg går ändå över gränsen i obehaglighet, och framför allt: det är ren och skär rasism. Inget hymlande. Låt oss alla skratta i takt kära Per, för de 1,400 som precis slaktats i Gaza.

DN1, DN2, DN3

Vad vill egentligen Hamas?

Detta är skåpmat. Men kanske beror det på förhoppningen att vi alla nu kan lyfta blicken när den mest akuta bombröken lagt sig i Gaza och börja lyssna på alla inblandade parter i konflikten, som det ändå känns viktigt att lyfta fram detta igen. Och delvis såklart på grund av den ensidigt kletiga mediabilden. Men iallafall. I senaste numret av Folket i Bild (FiB) publicerades en intervju som gjordes i maj förra året med Khaled Meshal, ordförande i Hamas politiska utskott. Rent generellt en artikel värd att läsa bara för att för en gångs skull få höra Hamas-versionen av hela Palestina konflikten. Men den är också väldigt viktig ur en annan aspekt: bilden av hur Gaza attacken såldes in och rättfärdigades av Israel och i stort sett en enig (eller iallafall tyst) mediakår och maktstruktur i väst blir om inte krossad, så rejält grumlig. De senaste händelserna i Gaza ger dessutom intervjun en ny dimension den inte hade när den utfördes.

Två tunga argument har lyfts fram som de principiella orsakerna till sönderbombandet av Gaza: 1) raketskjutningarna in i södra Israel och 2) den politiska "extremism" Hamas sägs besitta, huvudsakligen representerat av det faktum att Hamas inte erkänner Israel som stat. Dessa båda punkter berörs i intervjun med Khaled Meshal, och vi tar dem i ordning (min fetstil):

1) Raketskjutningarna:

Khaled Meshal: "Vi tycker inte om att se några offer, som barn eller kvinnor, inte heller på den israeliska sidan, fastän det var israelerna som angrep oss. Men tyvärr leder våra angripares våldsamma förtryck till oskyldigt blod på gatan. Sedan 1996, för tolv år sedan, har vi föreslagit att civila mål skal exkluderas från konflikten, på båda sidor. Israel svarade inte på det. Då Israel insisterar på att döda våra barn, våra åldringar och kvinnor, och bombarderar hus med stridsfartyg, F16-plan och Apacherobotar, då Israel fortsätter dessa attacker, vad återstår då för palestinierna att göra? De försvarar sig med de medel de har. Om situationen vore sådan att vi hade en smart missil, skulle vi aldrig avskjuta den mot något annat än ett militärt mål. Men våra missiler och raketer är mycket primitiva. Därför avskjuter vi dem för vad de förmår, som reaktion på israeliska övergrepp. Och vi vet inte exakt vad de kommer att träffa"

2) Om att Hamas inte erkänner Israel som stat:

"Är Hamas villigt att acceptera en tvåstatslösning om Israel drar sig tillbaks till 1967 års gränser?

Meshal: För att ena palestinierna kring en politisk ståndpunkt kom vi överens om en politisk plattform 2006, i ett dokument som vi undertecknade. Vi kallade det Nationella Försoningsdokumentet. I dokumentet sa vi att vi accepterade en palestinsk stat baserad på 1967 års gränser, inklusive Jerusalem, utan bosättningar och med rätt för flyktingar att återvända. Detta är en plattform vi kom överens om. Men vi i Hamas har en annan mycket viktig ståndpunkt, att inte erkänna Israel. Men att inte erkänna betyder inte krig med Israel. Vad vi vill ha är en palestinsk stat med 1967 års gränser. Då kommer det att råda vapenvila mellan oss och Israel. Vi säger att internationella relationer mellan stater inte alltid upprättats på en grundval av ömsesidigt erkännande. Och då en palestinsk stat upprättats, kommer den att precisera nivån på relationerna med Israel."

Det känns som en dialog med Hamas skulle vara något fantastiskt produktivt.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5

Ta ställning för Palestina

Bolivia väljer också att avbryta sina diplomatiska relationer med Israel, liksom tidigare Venezuela gjort. Bolivias president Evo Morales omtalar Israels attack på Gazaremsan som ett nytt holocaust. Morales hotar också att ställa Israel till svars för folkmord inför den internationella folkrättsdomstolen.

Just detta är syftet med Gazauppropet, där undertecknarna vill att Israels krigsförbrytelser i Gaza utreds av Haagdomstolen. Skriv under!

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB, Sydsvenskan1, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3

IDFs grafitti

När nu Gaza öppnas upp för journalister och hjälparbetare, när folket i Gaza vågar sig ut på gator och torg för första gången på 3 veckor så möts de alla av ännu en fruktansvärd verklighet: lik under rasmassorna, totalt sönderbombade stadsdelar och inga hem att återvända till. I svallvågorna av IDFs massmord kommer massiv hemlöshet, en desillusionerad, sörjande och håglös befolkning, en krossad infrastruktur och stora risker för sjukdomsspridning. Och förutom att det nu framkommer att IDFs soldater har skjutit oskyldiga barn, lyckas de även förnedra folket i Gaza genom att lämna spår efter sig i ruinerna:



Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3

Noam Chomsky om Gaza

"It was shortly before noon on saturday, when children were returning from school and crowds are milling around on the streets of the densely populated Gaza city. And it took only a few minutes to kill well over 200 people and wound around 700 which is an auspicious opening to the masslaughter of defenseless civilians trapped in a tiny cage with nowhere to flee"

Se hela, det är ett tidsdokument (det är 11 delar men väl värt tiden):



Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2

Latinamerika tar ställning för Palestina del 2

Tidigare i veckan framgick att Venezuela tagit ställning och kastat ut Israels ambassadör. Nu rapporteras att fler röster hörs från denna kontinent. Under zapatisternas festival La digna rabia (”den värdiga ilskan”) kritiserade Subcomandante Marcos Israels attacker mot Palestina. Israels attacker är en del av ett klassiskt erövringskrig som visar hur "en professionell armé dödar en försvarslös befolkning", uppgav Marcos.

”Vi kanske inte stoppar någon bomb och våra ord kanske inte förvandlas till någon sköld, men kanske lyckas orden samlas med andra och tillsammans förvandlas till ett brus, sedan till en röst och sedan till ett skrik som hörs till Gaza. Vi, zapatister från EZLN, vet hur viktigt det är att, mitt i förstörelse och död, höra uppmuntrande ord.”

Jag tror att det brusar nu.

Kränker folkrätten ostraffat

Det tog nästan 3 veckors blodbad av civila, sönderbombade sjukhus, kyrkogårdar och skolor och en öppet rasistisk apartheidretorik för att ORSAKEN till Gaza tragedin skulle ens kunna nämnas i gammelmedia. Och det kommer säkerligen förkastas som radikalt eller totalt verklighetsfrånvänt och antisemitiskt, även om det bara är ett gigantiskt åtminstone. Självklart borde de ansvariga inom Israels administration skickas till krigsrätt. Men vi får iallafall läsa om det i dagens SvD:

"En allra första åtgärd kan vara att på allvar kräva att Israel åtminstone lever upp till sina folkrättsliga förpliktelser som ockupationsmakt genom att svara för adekvat skydd och försörjning av befolkningen i de ockuperade områdena.

Hittills har man i närmast häpnadsväckande grad ostraffat kunna sätta sig över hela det regelverket."

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

Borgerlighetens språk

När andra pratar om illegal ockupation, om folkmord och (sedan länge) om att anmäla Israels ledare till internationella krigstribunalen i Haag för krigsförbrytelserna i Gaza, så talar borgerligheten ett annat språk. Folkpartiets partiledare Jan Björklund pratade i gårdagens partiledardebatt om Israels ”felsteg”. Jo det var det han tillstod att de sysslat med. Reinfeldt sa i samma partiledardebatten till vänsterpartiets ledare: ”Du låter så arg Lars Ohly.” varpå Ohly svarade: ”men statsministern kanske tycker att jag ska skratta åt det som händer i Gaza?”

Carl Bildt har tidigare sagt att han tycker synd om de stackars skrämda israeliska soldaterna bakom sitt pansar, där de rullar fram i sina stridsvagnar bland de hatiska palestinska massorna och Centerpartisten Fredrik Federley omtalar palestinierna som ”mördande hundar” Jag kommer också att tänka på Maud Olofsson som tidigare pratat om ”Hitlers tokerier”. Det kräver en borgerlig världsförståelse för att prata jibberish.

"Kriget mot terrorismen var ett misstag"

Så uttrycker sig idag den brittiska utrikesministern David Miliband. Ingen nyhet för många, men när det uttalas av en av västvärldens främsta förespråkare får insikten en helt ny dimension.

När nu Miliband säger att västvärlden inte kan "mörda sig bort" från de hot den möter och att hela kriget-mot-terrorismen-kampanjen har gjort "mer skada än nytta" undrar man hur en hel samhällsretorik skall justeras. För hur anpassar sig de politiker och opinionsbildare som under det senaste decenniet har byggt hela sin argumentation på att terror-kriget är rättfärdigat? Vi har bland annat en hel drös svenska bombliberaler och ledarskribenter som byggt sin karriär på krigshetsretoriken och konstant hånat alla som opponerat sig. Människor som öppet propagerat för att den västerländska "friheten" skall bombas fram. De har köpt en position som idag kan bli mycket svår att bli av med. I mina ögon är deras förtroende i mångt och mycket urholkat. Men det skall bli intressant och se hur de väljer att möta de nya tiderna; skall de stå på sig även om opinionen vänder eller skall de försöka låta trovärdiga som kappvändare?

Uppdatering: Samtidigt går Gaza attackerna in i en ny fas: idag har FNs huvudkontor i Gaza bombats liksom ett sjukhus med 500 patienter och en kyrkogård. En båt med förnödenheter vägrades även inträde till Gazaremsan. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon uttryckte sin "strong protest and outrage". Och i Sverige ingenting från regeringen samtidigt som media tonat ner sin bevakning. Det känns skamligt att vara svensk.

Media: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

Folkmordstendenser

Den amerikanske emeritus professorn i Internationell rätt vid Princeton, och tillika FN:s speciella rapportör för de ockuperade områdena Västbanken och Gaza, Richard Falk intervjuas i Arbetaren. Falk vägrades tillträde till Israel när han landade i Tel Aviv den 14:e december förra året, trots att han är amerikansk jude. Återigen, och med eftertryck påpekas av en "objektiv" part att orsaken till Palestinakonflikten är strukturell och inte tillfällig: den illegitima ockupationen. Att lidandet för folket i Gaza når overkliga nivåer är en effekt av den eskalerande diskrimineringen och avhumaniseringen som pågått under en längre tid och kan inte bortförklaras av en avbruten vapenvila. Falk berättar:

"– En olycklig bieffekt av krisen i Gaza är att det som händer på Västbanken glöms bort. Men det Israel gör där är ett minst lika allvarligt brott mot de juridiska och moraliska plikter staten har i sin egenskap av ockupationsmakt. Jag tror inte att man kan föreställa sig någon anständig framtid förrän de internationella påtryckningarna blir så starka att de tvingar Israel till ett fullständigt tillbakadragande.

– En av Israels förbrytelser i Gaza, som inte kommit fram i media, är att neka människor i en krigszon att bli flyktingar. Det är första gången i modern tid som man förhindrar människor att söka sig bort från kriget, på jakt efter skydd och säkerhet. I stället riktas kriget mot en civilbefolkning som sitter instängd. Flyktingtillvaron är svår, men den är den sista utvägen och att förvägra krigets offer möjligheten att fly är i sig ett svårt brott mot folkrättens principer.

Du har sagt att Israels politik har folkmordstendenser. Är det vad vi ser i Gaza?

– Jag menar inte att Israel är som nazisterna, utan att deras politik lutar åt en förintelsesituation. Det framkommer bland annat i den brutala kollektiva bestraffning som hotar människors fysiska och psykiska hälsa. Påståendet kan ha låtit extremt en gång i tiden, men i ljuset av vad som händer i dag är det knappast fallet."

Media: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

Latinamerika tar ställning för Palestina

I Latinamerika är det inte bara folket, utan också regeringar som fördömer Israels attack mot Gaza. Hoppfullt med beslutsfattare som törs.

Verklighet och propaganda

Fick igår ett mail från den israeliska premiär ministerns kommunikationsavdelning, dvs hjärtat av Israels propagandamaskin. Det var ett ganska långt och finputsat diplomatiskt svar på ett protestmail med de vanliga propagandafloskerna: Hamas startade kriget, Hamas är terrorister och har samarbete med andra skurkar (där man nämner Iran och Syrien) och att Israel endast försvarar sitt folk. Men något annat kommer ändå fram ur texten. Känslan av att de ansvariga för Israels attack mot Gaza inte kan skilja på sant och falskt, propaganda eller verklighet. De har skapat en propagandabubbla där allt de gör är tillåtet, vilka effekter det än har. Två konkreta exempel från texten (min fetstil):

1)"... the IDF is taking great pains to direct its activities exclusively against terrorists. Hamas, however, callously places Palestinian civilians in harm’s way, using schools, mosques, other public institutions and even private homes as arsenals and bases of operation – effectively taking the Palestinians of Gaza hostage and using them as human shields. Responsibility for injury to civilians in Gaza rests solely with Hamas."

Att läsa ovanstående textremsa och inte reagera på det absurda budskapet är i sig en del av budskapets karaktär: Israels propaganda har upprepats så många gånger att många slutat reagera eller ifrågasätta. Men svart på vitt kan det självklart ALDRIG vara så att en stat i krig som dödat ca 900 personer (och många av dem civila) inte är skyldig till en enda människas död. Inte bara det, motståndaren (i det här fallet Hamas) är istället skyldig för alla dödsoffer (där det även framkommit att Israel har använt krypskyttar för att döda barn, men även dessa mord är Hamas fel). I verkligheten kan det aldrig vara sant, inte enligt rent mänskliga måttstockar men inte heller enligt folkrätten vilken Per Gahrton även nämnde i sitt tal i Lördags på Sergels Torg:
"Men i Nürnbergtribunalen efter andra världskriget fick världen lära sig att det alltid är den som utför ett våldsdåd som är ansvarig. Det går inte att skylla på befäl eller fiender. Om så en fiendesoldat skulle gömma sig bakom ett barn är det förbjudet att mörda barnet."

2) "There is no humanitarian crisis in the Gaza Strip."

Kan någon någonstans ifrågasätta att det är en humanitär kris på Gaza? Ändå kan Israel kallt hävda det i en kort mening. Propagandan är inte ens i närheten av verkligheten, den står i bjär kontrast till den. Den enda förhoppning man kan ha är att omvärlden nu spricker hål på den propagandabubbla som Israel byggt upp och som inte ifrågasatts under många år och att verkligheten får tala för sig igen. Men då måste vi öka trycket.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, AB3, SvT Opinion

Demonstration imorgon kl 13.00

Uppdatering: 14:21 09Jan09 RTRS-Gaza boy recounts house of death
By Nidal al-Mughrabi
GAZA, Jan 9 (Reuters) - "Abu Salah died, his wife died. Abu
Tawfiq died, his son died, his wife also died. Mohammed Ibrahim
died, and his mother died. Ishaq died and Nasar died. The wife
of Nael Samouni died. Many people died."

"There were maybe more than 25 people killed," said Ahmed
Ibrahim Samouni, a 13-year-old Palestinian boy who was wounded in the leg and chest but survived the Israeli shelling of a house in north Gaza on Jan. 4.
A report by the U.N.'s Office for the Coordinator of
Humanitarian Affairs (OCHA) said at least 30 people were killed
in the incident. Most were members of Samouni's family.

OCHA deputy chief Allegre Pacheco quoted eyewitness in the
Zeitun district as saying Israeli troops had ordered about 100
civilians to get into the house and stay there, out of their
way. But the following day the house was hit by Israeli shells.
"There are no bomb shelters in Gaza," she said.
The Israeli army said it was investigating the incident.
Speaking to Reuters from his hospital bed in Gaza, the boy
recounted how his family came to be herded into the building
that was later targeted.

"We were asleep when the tanks and the planes struck, we all
slept in one room," Samouni said in a weak voice. "One shell hit
our house. Thank God we were not hit."
"We ran out of the house and saw 15 men ... they landed from
helicopters on rooftops of buildings." Soldiers beat residents
and forced them all into one house.

After it was hit the next day and his mother was among those
killed, Samouni kept his three younger brothers alive and tried
to help injured adults lying among the dead.
"There was no water, no bread, nothing to eat," he said.
Local Red Cresent rescue workers and a team from the
International Committee of the Red Cross (ICRC) managed to reach the house on Jan.7 after being denied access by the Israeli military for what the Red Cross called an "unacceptable" period. The children were starving when help finally reached the
place, the Geneva-based ICRC said.

"They were too weak to stand up on their own. One man was
also found alive, too weak to stand up. In all there were at
least 12 corpses lying on mattresses," it said.
Earth redoubts built by Israeli bulldozers blocked the
streets so the ambulances could not get close. "The wounded had
to be brought out on donkey carts," Pacheco told Reuters.
"This is a shocking incident," said Pierre Wettach, ICRC
chief for Israel and the occupied Palestinian territories.
The ICRC accused Israel of delaying ambulance access to the
area and demanded it grant safe access for Palestinian Red
Crescent ambulances to return to evacuate more wounded.
"The Israeli military must have been aware of the situation
but did not assist the wounded. Neither did they make it
possible for us or the Palestinian Red Crescent to assist the
wounded," he said.

In a written response, the Israeli army said it works in
coordination with international aid bodies "so that civilians
can be provided with assistance" and that it "in no way
intentionally targets civilians".


Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3,

Film från Gaza

På the Guardians blogg kan man hitta en dramatisk film från Gaza där en palestinsk kvinna försöker stoppa de israeliska soldaterna från att skjuta mot folkmassan:




Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6

Vi kommer aldrig att glömma

Tiden går smärtsamt framåt sedan Israel gick över gränsen och slaktens grymheter och avrättningar ökar i samma takt. Efter tolv dagar ökar desperationen från ockupationsmaktens sida, med gårdagens omänskliga övertramp med FN-skolbombningen som bevis på yttersta desperation.

Men något positivt kommer ur detta absurda: rösterna höjs och stödet för folket i Gaza ökar stadigt. Det är helt enkelt omöjligt att inte inse det omänskliga och fascistoida i Israels beteende. Men varje inlägg som uttrycker stöd för det palestinska folket besvaras fortfarande av ett stort antal aggressiva kommentarer. Men kommentarerna luktar också desperation; det biter helt enkelt inte. Att stödet för ett folk som massakeras utan möjlighet till försvar fortfarande tolkas som något politiskt är mest tragiskt. Det är ett stöd för ett folk. Andra människor. Som just nu inför öppen ridå avrättas utan legitim orsak (om det någonsin kan vara legitimt, men krigets logik är absurd). Men folk kommer inte glömma. Det är en annan konsekvens av detta obscena övertramp. Varken våldsdåden i sig eller namnen på de som stödjer dem, både i Sverige och annorstädes ristas in i det kollektiva minnet. Vi kommer aldrig att glömma detta. Varje signatur är registrerad.

Och för ett nyktert och sansat inlägg från den israeliska sidan, läs Avi Shlaims artikel i Guardian.

Uppdatering: Man skulle ju egentligen inte tillåta rasistiska, fascistiska och mestadels anonyma aggressiva kommentarer. I det här fallet behålls dem som ett bevis på den starka obehagliga underliggande tonen som finns i Sverige. Men man kan undra om de som kommenterar ens har läst inlägget, eller speciellt läst Guardian artikeln. Inlägget är ju baserat på att dessa kommentarer är patetiska i sin retorik, speciellt de som inte vågar skriva under med sitt namn.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB, Approximation, Roya, Biology & politics, Rawia Morra