Jag blir så trött på Folkpartiet

Igår skrev Folkpartiets rättspolitiska och socialpolitiska talesperson på SVD om ungdomsbrottslighet. Där ondgör de sig över att barn inte kan åtalas och straffas. Det är ”vuxenvärldens oförmåga att sätta gränser” som är problemet i deras ögon. Att inte sätta ner foten gentemot de brottsliga ungdomarna mellan 10 och 14 år är enligt dem ”orsaken till att så många mellan 15 och 17 år utsätts för våld”

Inga källor till påståendena nämns, inte ens en rimlig argumentation för varför det skulle förhålla sig på det viset finns. Det är kanske inte konstigt egentligen eftersom de enda forskningsresultat som finns i frågan visar antingen på ingen effekt eller på negativ effekt av att straffa barn (se tex Bernburg & Krohn, 2003, Labeling, life chances and adult crime: The direct and indirect effects of official intervention in adolescence on crime in early adulthood, liksom programmet Scared Straight). Sen känns det onekligen som om FP uttalar sig som om ungdomsbrottslighet vore ett ökande problem. Det lustiga är att ungdomsbrottslighet funnits i generationer och inte ökat de senaste decennierna enligt Brottsförebyggande rådet.

FP undrar ”hur vi [kan] acceptera att många barn idag blir ett papper i en pärm på ett socialkontor?” och efterlyser istället ”att alla brott ska utredas även om personen är under 15 år” och att ”Konsekvenserna måste vara tydliga…annars slutar det i värsta fall på Kumla.”

Sen säger de att ”Det är häpnadsväckande att... det kallas hårt och repressivt.”

Jag blir så trött på Volkpartiet.