Att skapa ett monster

Man kan fråga sig när det egentligen blev radikalt att kalla saker vid dess rätta namn. Förmodligen har det kommit stegvis; det kröp på oss under sekler av nedvärderande kristna moralsystem i svallvågorna av kolonialismen och industrialiseringen. Sakta men säkert skapade man en myt om ett upplyst folk som kunde lite mer. Var lite bättre. Som minsann skulle visa hur man gjorde samtidigt som man skapade begreppet synden. För vissa saker fick man ju inte göra eller prata om. Man lärde sig att hyscha och prata runt den så ofta obekväma sanningen. Och det var väl här någonstans som allting gick väldigt fel.

Idag när vi pratar om jämställdhet menar vi oftast stela kärnfamiljsideal. Idag när vi pratar om bistånd menar vi kulturrasism. När vi pratar om integration menar vi främlingsfientlighet. När vi pratar om ökande kriminalitet bland unga menar vi kriminalisering av fattigdomen. När vi pratar om klimatet menar vi business-as-usual. Och när vi pratar om den fria marknaden så menar vi att den finns. Att den lever sitt eget liv. Och det sista har visat sig vara ett av våra största misstag. 

För när man tittar på nyheterna idag så hör man: "hoppas marknaden tar emot det här beskedet positivt" eller "tänk om marknaden inte gillar den här nyheten". Som om marknaden lever sitt alldeles egna liv, utanför människans kontroll. Som om vi skapade ett monster som gör som det vill. Uppenbarligen gjorde vi det, men det paradoxala med den insikten är att det är både skrämmande och hoppfullt. För det var vi som skapade den, och det ligger i vår makt att göra vad vi vill med den. Tämja den. Stänga ner den. Eller låta den fortsätta. Det viktiga är att det ligger i vår makt. Nu gäller det att använda den makten och skapa förändring. För insikten att marknaden är skapad av oss och kan avskaffas av oss, om vi vill, är oerhört upplyftande.

Intressant: Regeringen fortsätter att använda sin megafon (dvs DN debatt) och fortsätter krampartat att försöka övertyga svenska folket att allt alliansen gör är bra; i SvD kämpar ledarredaktionen med att övertyga oss om att kapitalismen är underbar; Michael Hardt berättar i ETC att han inte ser en framtid varken i privat eller statligt ägande.