Man trodde ändå att det fanns något slags moraliskt kompass bland opinionsbildare, speciellt om man har den räckvidden som en ledarskribent har. En oskriven regel, lika gammal som opinionsbildandet i sig, är ju ändå att inte blanda det privata med det offentliga. Det vet Per Gudmundson om, varför väljer han ändå att håna Josefin Brink? Börjar han bli desperat?
Svaret kanske finns i en av kommentarerna till inlägget på Gudmundsons blogg:
"Bra skrivet. Kul att du vågar slå lite hårdare än vad man brukar mot vänstern. Du är lite av högerns torped."
I närheten av Bonn 1925
2 år sedan
2 kommentarer:
På vilket sätt hånar han Josefin Brink?
Hur menar du att Brinks tidigare karriär skulle vara "privat"? Den är ju något som hon använder sig av högst medvetet i offentligheten.
Per Hagwall: På vilket sätt han hånar Josefin Brink? Ja, det börjar med det nedlåtande och sexistiska valet av rubrik och slutar med sista meningen: "Det är dags för den riktiga Josefin Brink att resa sig upp".
Hur det på något vis skulle påverka Josefin Brinks politiska arbete att hon varit öppenhjärtig nog att prata om sitt förflutna som strippa är outgrundligt.
Men det mest absurda är nog ändå Per Gudmundsons uppfinningsrika anknytning mellan att klä upp sig för en fotografering och en antydan till att det betyder att hon fortfarande vill jobba som strippa.
Skicka en kommentar