Du har blivit fet, Kamrat!

Initierad analys som vanligt av Åsa Linderborg på Aftonbladet Kultur. Hon skriver att Socialdemokratins avradikalisering bör förstås utifrån två parallella händelser. De förtroendevalda sossepolitikerna och fackledarna isoleras med automatik från den arbetarklass den är avlönad att företräda, genom den höga lön den uppbär. Detta resulterar i att liberalismen får öppet mål och att många sosseväljare lockas av en högerpopulism som säger sig vara en motvikt till elitstyre. Det märkliga, kan jag tycka är att så många går på Alliansens/Sverigedemokraternas bluff, för den är inte särskilt väl dold.

De påstådda skuggorna

Kajsa Ekis Ekman lyfter i DN kultur fram det som tydligen måste lyftas fram om och om igen men som samtidigt börjar bli lite tråkigt att diskutera: vänsterns påstådda skuggor. Vänsterns påhittade baksidor. Vänsterns ditsmetade uppdiktade mörka icke-existerande samhällsfarliga egenskaper. Det är med blandade känslor man bevittnar debatten. Självklart måste man punktera skuggeriet/smeteriet. Men samtidigt försvinner sakdebatten, den riktiga frågan, och då har de debattörer som inte vill diskutera de uppenbara problemen lyckats att sidospåra.

Dessutom krävs mindre och mindre anknytningar för att smeta ner en hel "vänster" (vad det nu skulle vara), och tillståndet av avtåndstagande och ursäktande tenderar att bli permanent. Som Ekman säger:

"För att skapa en skugga är inga kopplingar för långsökta: ett klistermärke på en lyktstolpe nära en butiksbrand genererar tio artiklar om "våldet från vänster", att gilla en blogg utan att kolla kommentarerna räcker för att man ska anklagas för att vara antisemit.

Den naive kanske tror att det räcker med att gå ut och ta avstånd, så är allt ur världen. Men kruxet är att det aldrig räcker med en ursäkt. Skuggan avtar inte när man förklarar att allt är ett missförstånd och att man alls inte är terrorist/manshatare/antisemit. Tvärtom: man måste be om ursäkt hela tiden, man ska vara ständigt upptagen med att be om ursäkt.

Och effekten av det är att vänsterns frågor hela tiden hamnar i skymundan av skuggorna."

Mycket beror förmodligen på liberal/borgerlig medias definitionsmakt, att de har makten att "beskriva" debatten. Men man får ändå en känsla av att det på lång sikt aldrig kommer vara förgäves att diskutera brinnande och livsviktiga samhällsproblem, fast de taggas med skuggor. I längden får istället historien definiera vad som var rätt och fel.

Hatet mot Andreas Malm

Andreas Malms senaste bok "Hatet mot muslimer" har precis kommit ut. Nästan 800 sidor om det skrämmande och extremt aktuella hat mot Islam som religion och muslimer som människor som växer sig starkare i Europa. Jag har inte läst boken ännu så kan inte uttala mig, men det känns som ett hedervärt projekt i dessa tider av SD-anpassad riksdagspartiretorik i Sverige. Men som Roya påpekar, så görs det redan försök att kväva debatten i sin linda. Istället för att diskutera sakfrågan (vi känner igen knepet från istället-för-att-diskutera-den-vidriga-slakten-i-Gaza-så-försöker-vi-smeta-ner-vänstern-med-antisemitism), dvs den växande och obehagligt rasistiska tendensen att särskilja muslimer och araber från "oss", så försöker man skapa en pseudodebatt om Andreas Malm som person eller hans påstådda otrovärdighet.

Per Gudmundson gjorde ett försök till kritisk granskning av boken, men projektet landade bara i att han var nöjd över att kunna sätta dit Andreas Malm för ett mindre faktafel och lyckades dessutom få en hedervärd ursäkt på köpet. Sen dog analysen. Inget konstruktivt om det fenomen som boken handlar om. Fast Gudmundson hinner såklart håna Malm; man kan nästan se hur han småler när han skriver:

"Jag gissar att det var mitt komiskt inriktade avslöjande om Lindeborgs förflutna som modell som förvirrade Malm. Lättlädda brudar har alltid varit problematiska för Hizbollah/Hamas-anhängare."

Lite som de tuffa men osäkra killarna på skolgården: om du inte har något konkret att komma med så tar man till förnedringsknepet. Funkade sådär på skolgården, funkar ännu sämre i ett seriöst debattklimat.

Men Johan Norberg går lite längre. Man får verkligen hoppas att Norberg har läst boken, annars vågar man nog gissa på att Norberg för en kort stund tappar sin normalt sett skärpta och klarsynta debattförmåga, och blir alldeles för personlig (och ideologiskt driven) när han skriver:

"Det är detta som gör Malms försök till comeback så patetisk. Även om han skulle råka hitta någon liten poäng på de 747 sidorna är han en så genomusel företrädare för anti-rasism, därför att han inte har någon som helst trovärdighet, hans debatteknik är att larma och göra sig till, ljuga och hitta på. En sådan bok är en glad överraskning för de som hatar muslimer."

Nu får vi bara hoppas att boken kan sparka igång en konstruktiv debatt om sakfrågan: hatet mot muslimer. Låt oss slippa patetiska försök att sidospåra med personliga påhopp eller att frågan kidnappas av fega opionionsbildare som vill mörka sin egen ensidighet. Den här frågan är helt enkelt för viktig för det. Så läs boken, och skapa en egen uppfattning.

Den magiska konkurrensen

Nu skall det viftas med den magiska marknads-staven över det stela reglerade järnvägsnätet. Detta kommer att skapa den magiska konkurrensen vilket i sin tur öppnar porten till det magiska la-la-landet där biljettpriserna på tåg är låga, antalet tågavgångar ständigt ökar och antalet stationer och rälsar poppar upp som magiska svampar ur den magiska underjorden. Och som Åsa Torstensson säger i dagens DN Debatt:

"Med en konkurrensutsatt järnvägstrafik är det resenärerna som står i fokus"

Eller är det vinsten som kommer stå i fokus? Nej, förlåt, när fler operatörer får konkurrera om resenärernas pengar så betyder det ju att resenären står i fokus. På sagospråk.

Lika bra att jämföra med flygets utveckling för att visa vad den vackra konkurrensen kan göra med en stel reglerad marknad om den får härja fritt. Enda problemet är att parallellen mellan flyg och tåg inte bara lovligt haltar; den är på många sätt omöjlig. Flygtrafiken är relativt lätt att expandera (det finns nästan inga köer i luften och utbyggnad av existerande flygplatser är relativt enkelt samtidigt som många mindre flygplatser stod outnyttjade) medan tågtrafiken har en cementerad och trögutbyggd infrastruktur. Man måste helt enkelt bygga fler spår och stationer, det finns ingen magisk genväg. Men om man som politiker vill rättfärdiga sitt icke-satsande på en för medborgarna otroligt viktig verksamhet, och om man samtidigt är ideologiskt övertygad om att det finns en magisk hand som skall svepa in och trolla bort alla problem som man själv inte vill handskas med, då kan man alltid hoppas på den magiska konkurrenseffekten. För det låter ju så härligt. 

Heja Norge!

Frihandelsminister Björling sjunger återigen frihandels lov i dagens Brännpunkt. Och medan Sverige och EU ångar vidare i förhandlingar om handelsavtal med de andinska länderna, Peru, Colombia och Ecuador, säger den norska röd/gröna regeringen stopp och belägg. Förra veckan bestämde Norge att de vill ha mer fokus på mänskliga rättigheter innan de sluter handelsavtal med Colombia. Stortinget skjuter upp diskussioner om handelsavtalet (som sker inom ramen för EFTA, internationell organisation för frihandel och ekonomisk integration med Island, Norge, Liechtenstein och Schweiz som medlemmar) tills hösten för att få tid att studera hur avtalet förhåller sig till mänskliga rättigheter och arbetsrätt.

Tänk om Sverige som säger sig gå i bräschen för mänskliga rättigheter skulle våga göra samma sak i de handelsförhandlingar som just nu pågår mellan EU och de andinska länderna? Den andra förhandlingsrundan inleddes i måndags i Lima, Peru och civila samhället på båda sidor Atlanten fortsätter att föra fram sin kritik bl.a till att avtalet sannolikt kommer att leda till fördjupad fattigdom, miljöförstörelse, urholkad arbetsrätt och utslaget familjejordbruk.

Tidigare bloggat om detta här.

Arbetarklass, kvinna och ett misstag

Kvinna och representant för arbetarklassen. Kombinera dessa två egenskaper med ett misstag i ett överbelamrat arbetsschema och du har skapat det fetaste och mest eftertraktade villebrådet för svensk presskår. Wanja Lundby-Wedin gjorde uppenbarligen ett misstag, och spädde förmodligen på det första underskrifts-misstaget med det klumpiga och oförstående svaret ("jag känner mig olycklig och känner inte igen siffrorna"). Men det måste finnas någon proportionalitet även inom en blodtörstig journalistkår. Vad hände med mannen själv, Christer Elmehagen? Det är ju ändå han som sprang iväg med den absurt stora pengasäcken. Och vad hände med alla de andra män som också skrev under samma dokument? Är det så att det blivit för vanligt med giriga direktörsgubbar att det inte har något nyhetsvärde längre? Eller antar man att män, och speciellt de som jobbar för näringslivet (eller deras intresseförening Svenskt Näringsliv), ska uppmuntra feta arvoden och sitta i många styrelser? Det är kanske till och med är det som gör dem framgångsrika och avundade. Men en kvinna som dessutom står på arbetarklassens sida. Det sticker i alldeles för mycket i ögonen. Låt oss alla jaga henne.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB1, AB2, AB3, AB4

IDF: "alla där är terrorister"

Fler bevis för att Israel begick krigsbrott i Gaza under januari kommer nu sakta fram till den breda allmänheten, även om man fortfarande måste leta ganska noga i mediaflödet, speciellt i den svenska mediafloran. Under de senaste veckorna har vi sett människorättsorganisationer såsom Amnesty lyfta fram ett flertal bevis för krigsbrott, men också ett fåtal västerländska journalister har gjort ett hedervärt grävande arbete för att sålla ut fakta från propaganda. Brittiska The Guardian har under en månad samlat bevis för ett flertal uppenbara krigsbrott, bl.a. användandet av palestinska barn som mänskliga sköldar. Som svar på anklagelserna kan man läsa:

"An IDF squad leader is quoted in the daily newspaper Ha'aretz as saying his soldiers interpreted the rules to mean "we should kill everyone there [in the centre of Gaza]. Everyone there is a terrorist."

Läs hela artikeln, där man dessutom kan se tre väldigt sevärda dokumentärer.

DN1, DN2

Efter navelskåderiet

Den traditionella nationalekonomiska vetenskapen som forskats och lärts ut på universiteten borde uppenbarligen för länge sedan ha utsatts för kritisk granskning, både utifrån och från de egna leden. Istället har utveckling gått åt andra hållet under de senaste decennierna: till ett kroniskt navelskåderi och upplyftande av den neoklassiska modellen till upphöjd sanning. Avsaknaden av en fruktsam analys av dagens ekonomiska kris är inte bara ett exempel på den neoklassiska inriktningens verklighetsfrånvaro, det är snarare ett faktum att den traditionella nationalekonomiska "vetenskapen" har fördjupat krisen och har således delvis orsakat den. Den maktbubbla som skapats i symbios mellan universiteten och affärlivet grävde sin egen grop genom avsaknaden av inåtvänd kritik och frånvaron av verklighetsbaserad analys.

Men det finns intressanta, upplysande och inspirerande alternativ till den neoklassiska skolan. Ett exempel är den växande rörelse som kallas Post-Autistic Economics Movement (PAECON) och skapades av ekonomistudenter i Paris år 2000. Hela rörelsens skapande uppstod i studenternas frustration med mainstream-nationalekonomins haltande förklaringsmöjligheter. Rörelsen är nu världsomspännande och växande. Det spårberoende den traditionella nationalekonomiska vetenskapen har skapat under decennier av hegemoni är självklart kolossalt, men i ljuset av den kris vi nu genomlever och den post-autistiska rörelsens öppenhet och höga förklaringsgrad borde öppna för ett starkt ifrågasättande av den traditionella skolan. När dessutom hela "debatten" utgår från att det är ett fåtal giriga personer med höga bonusar som skapat krisen behöver vi fler systemkritiska verktyg att förklara med. Krisen skapades av ett illa fungerande system, inte av isolerade händelser inom systemet.

Besök deras hemsida och bli gratis medlem till deras nyhetsbrev. Där finns mycket inspirerande läsning.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, AB1

Att välja onyttig mat

Undra om Hanne Kjöller (tidigare inlägg här och här) nu skall sålla sig till Jan Björklunds växande skara av opionionsbildare och politiker som vägrar lyssna på forskningsresultat? Eller kanske bara välja att inte kommentera. Det är i vilket fall en sorglig årsrapport som Cancerfonden publicerar och som dagens DN debatt bygger på. Det finns samtidigt en rungande majoritet i Sverige som stödjer ett införande av styrmedel för att fasa ut all skitmat. Kan vi inte sluta att tjata om den patetiska konsumentmakten nu? Detta är en klassfråga och ett stort antal människor dör. Det borde vara orsak nog.

Kärnkraftsfrågan kräver inget panikbeslut

Det är lätt att tolka oppositionens energi- och klimatpaket som ett nja. Det är lätt att säga att det finns inga fasta siffror eller årtal, inga kristallklara besked om hur den svenska energimixen skall se ut om 20 år. Det är som vanligt enkelt att antyda att den rödgröna alliansen verkar icke-trovärdig och självklart att de inte är regeringsdugliga (borgerliga kritiker och styvmoderliga liberala ledarsidor behöver ju inte mycket för att köra det utslitna oppositionen-är-inte-seriösa-och-snart-får-vi-en-kommunist-som-minister-trumfkortet.)

Men då måste man för det första också komma ihåg att den utmaning som energi/klimatfrågan innebär är gigantisk. Definitivt större än småirriterad partipolitik, precis som de rödgröna antyder på DN debatt. Denna utmaning kommer att kräva mycket från alla läger, under en väldigt lång tid. Att underbygga detta med en blocköverskridande överenskommelse är nog inte bara att rekommendera, utan kommer med all säkerhet att krävas. Dessutom skall man komma ihåg att en uppgörelse om kärnkraften inte krävs förrän 2015, då beslut om nybyggnad måste tas. Regeringens uppgörelse är således mer politisk taktik inför valåret 2010 än något annat. Att kräva att den rödgröna oppositionen skall ge ett lika definitivt (och förmodligen dumdristigt) beslut om kärnkraften som alliansen gjorde är bara att kräva mer av fastlåst och enspårig energipolitik i en tid då alla möjligheter måste hållas öppna. Dessutom är det väl definitivt värt att försöka bygga hela det svenska energisystemet på förnybara alternativ. Speciellt som det verkar finnas stora möjligheter att det kommer fungera alldeles utmärkt. Men då måste man akta sig för att låsa fast sig i det uråldriga alternativ, som kärnkraften är.

Så, jo oppositionens energiuppgörelse kan anklagas för att se vag ut. Men om alternativet är att man måste spika fast en energiagenda i dagens osäkra läge så känns ändå den rödgröna vägen mer realistisk. Och mer pragmatiskt.

Två uppfriskande recensioner

På Aftonbladet Kultur kan man läsa om två exempel på borgerlig propaganda i bioaktuella filmer. Alltid så uppfriskande Åsa Linderborg samt Daniel Suhonen.

"Mellanösterns enda demokrati"

Svenska politiker och opinionsbildare. Vi kan inte stå tysta utan att reagera. Massmord och krigsbrott. Amnesty idag, egentligen helt väntat men ändå:

"- Vår utredning visar klart att Israel begick krigsbrott."

Och i Sverige diskuterar vi antisemitismen inom vänstern.

Klimataktivisterna borde (och kommer att) hyllas

Idag dömdes de åtta aktivisterna från Klimax som stått åtalade i Solna tingsrätt för grovt olaga intrång i samband med en klimatprotest på Bromma flygplats 2007. En aktion som Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) beskrev i ett pressmeddelande:

"Aktivisterna genomförde en öppen icke-våldsaktion, en opinionsyttring med banderoll och blommor. Inga flyg hindrades från att lyfta eller landa, och aktivisterna lät sig gripas utan motstånd."

Självklart skulle åtalet lagts ner, eller de åtalade friats. Vilka signaler skickas till svenska folket när de människor som vågar/orkar/visar mod att visa vägen i klimatfrågan nu blir fällda och dömda till villkorlig dom och böter? Om det nu finns beundransvärda människor som insett allvaret i klimatfrågan och inser att civil olydnad är den enda vägen för att pressa oss ur det fossila samhället så borde de väl tvärtom hyllas, inte dömas i en rättegång. Det är uppenbart att det juridiska inte har anpassats till den naturvetenskapliga utvecklingen; det akuta klimathotet ses ännu inte som en "akut fara". Men dagens dom avslöjar bara att vi inte har tid att vänta på att den officiella samhällsapparaten skall hinna anpassa sig. Tvärtom måste vi skruva upp tempot. Om det betyder att rättssalarna blir fulla är ingen ursäkt. Det kanske i längden tvingar juristerna att inse allvaret också. 

Vänstern vann i El Salvador

Det verkar som om en ny demokratiseringsvåg sköljer över den amerikanska kontinenten. Nu har också El Salvador fått en socialistisk president. En historisk seger då det är den första valda vänsterledaren i landets historia, samt att det segrande partiet springer ur 80-talets guerillagrupp FLMN enligt Latinamerika.nu. Yelah rapporterar att journalisten Fuenes fått 51 procent av rösterna och att eliten är rädda för att USA ska vända landet ryggen. Det är ju alltid en risk, men också ett tecken på att nåt gott är på väg.

Till och med Migrationsverket emot Billström

Moderaternas kravpolitik, den här gången i form av förslaget på försörjningskrav vid familjeåterförening, får nu hård kritik av flera tunga myndigheter. Den del som kritiserats hårdast är migrationsminister Tobias Billströms (mfls.) förslag att minderåriga barn till asylsökande kan få vänta upp till fyra år i hemlandet innan de kan återförenas med den förälder som finns i Sverige. Till och med myndigheter som själva driver på misstroendehetsen mot asylsökande och i vanliga fall är fega medlöpare till sittande regeringars migrationspolitik, är emot förslaget. Jag syftar naturligtvis på Migrationsverket. Även Socialstyrelsen, Diskrimineringsombudsmannen och Barnombudsmannen är kritiska i sina remissvar enligt tidningen R&D.

Analyser av IF Metalls svek

IF Metalls uppgörelse med industriarbetsgivarförbunden om lönesänkningar har redan kallats sensationell, historisk och ovärdig. Tre av mina favoriter, Dagens konflikt, Flamman och Arbetaren har på lite olika sätt analyserat orsaker och konsekvenser av uppgörelsen. Det är intressant läsning men också mycket obehaglig.

Populistisk energi

Ja, vem vill egentligen investera i kärnkraft? Det var grumliga vatten att simma i redan från början, men när man dessutom blåser bort den politiska rök-retoriken så börjar det sakta klarna:

1) Upp med handen den kommun som vill bryta uran (för vi måste väl iallafall ansvara för HELA kärnkraftskedjan om vi nu bestämmer oss för kärnkraften. Att importera bränslet, och samtidigt exportera problemen och riskerna med brytningen, är väl ändå i fegaste laget)

2) Opinionen kan mätas på fler än ett sätt tydligen. Men om svenskarna hellre vill ha en utbyggnad av förnybara alternativ så borde väl politikernas beslut reflektera det faktumet. För mängden pengar är inte oändlig (även om många verkar tro det), och vi måste välja ett huvudalternativ. Kärnkraft är inte bara dyrt, det är inte ens populärt.

3) Sverige går mot ett stort, nej förresten, gigantiskt elöverskott på lång sikt. Och det enda vi kan göra är att exportera. 25 Twh. En volym motsvarande hälften av dagens kärnkraftsproduktion skall skickas ner till kontinenten. Hoppas svenska folket vill subventionera det, istället för att progressivt satsa på rena, hållbara och förnybara alternativ.

Momentum

Några lästips. I The Nation kan man läsa om hur det nu är otroligt viktigt att utnyttja tillfället (en omvänd chockdoktrin!) och ta ansvaret för att strukturera upp alternativ till den rådande ekonomiska ordningen, och inte bli nedslagen av att det inte finns ett enda uppenbart och logiskt alternativ. För det nuvarande systemet har inte bara visat sig delvis felaktigt, utan direkt katastrofalt. Hela senaste numret av Ordfront genomsyras av samma momentum där retoriken skruvats upp avsevärt och självförtroendet är högre än på länge. Läs hela (finns tyvärr inte på nätet i sin helhet), och bli inspirerade!

Grön ungdom vänder upp och ner på världen

På SVD Brännpunkt idag gör Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm en snygg manöver. Hon kastar tillbaka skiten som moderaternas Tobias Billström mfl. kastat på 'invandrarna'. I motsats till dem vill Grön Ungdom att alla (även flyktingar) ska få bosätta sig var de vill utan att förlora rätten till ekonomiskt stöd, men symboliskt viktigast är att de föreslår att kommunerna inte ska få bestämma om flyktingmottagande, (jag tolkar det som att) det ska vara en statlig eller individuell affär. Alltså inskränk rätten för kommunerna, istället för flyktingarna. Även sossarna får sig en korv. Snyggt kastat!

SvT Debatt debatterar ingenting

Valet av ämne i gårdagens Debatt i SvT är egentligen bara ett bevis för att den pro-israeliska lobbyn i Sverige har lyckats att smita från huvudfrågan: Israels illegitima och brutala ockupation. Tragiskt och patetiskt att SvT väljer att lyfta fram en pseudo-debatt, men det säger en del om den svenska debattnivån. Per Gahrton får ensam försvara absurda anklagelse om ett icke-existerande fenomen. Han blir med all rätt riktigt förbannad. Den 30 minuter långa "debatten" blir värd att se bara för att höra Per Gahrtons sista ord (på sin härliga skånska) till Dilsa Demirbag-Sten:

"Du bara babblar ju, det har inget innehåll det du säger"

I en kort mening summerar han hela programmet.

Se hela. Och läs Esbati om Antismetism. Och Roya. Men Gudmundson tycker mest det är häftigt att kallas gangster.

Klimatet och hur det prioriteras

Igår avslutades en internationell klimatkongress i Köpenhamn. 2,500 forskare och experter från 80 länder hade samlats för att summera de senaste forskningsrapporterna och prognoserna angående klimatet i god tid inför det monumentalt viktiga FN-mötet, COP15, i början av december i samma stad. Denna summering skall sedan presenteras för politiker och beslutsfattare och ligga till grund för diskussionerna vid COP15 (ett dokument har sammanställts med kongressens slutsatser uppdelade i 6 specifika avdelningar). En otroligt viktig milstolpe i klimatdebatten således, och dessutom ett ypperligt tillfälle för press och klimatintresserade att få den senaste uppdateringen om klimatets förändringar och de hot och risker dessa förändringar innebär.

Och slutsatserna från en i stort sett enig expertkår är (och vi borde börja vänja oss snart) allt annat än optimistiska. Bland annat talade igår kväll ekonomen Nicholas Stern, författare till den legendariska Sternrapporten, och hans budskap var allt annat än oklart: politiker har totalt misslyckats att ta till sig den senaste klimatforskningen och om inget görs väldigt snart finns stor risk att vi går mot en ekologisk katastrof, och allt vad det innebär för planeten och dess invånare. Dessutom säger Stern:

"Looking back, the Stern review underestimated the risks and underestimated the damage from inaction."

Problematiken runt klimathotet har så att säga blivit dubbelsidigt. Det är inte bara så att riskerna är högre än man först trodde, dessutom har vi gjort alldeles för lite för att möta riskerna och förebygga dem. Och ju längre vi väntar desto mer katastrofala blir följderna, och desto mer ökar kostnaderna.

Men om de nedslående slutsatserna från kongressen är uppseendeväckande i sig, så är även den svenska pressens rapportering något att uppmärksamma. Den var nämligen nära nog obefintlig. Om man ville följa kongressen fick man istället vända sig till utländsk press, bl.a. rapporterade brittiska The Guardian uttömmande varje dag. Det samlades alltså 2,500 klimatexperter 15 minuter från svenska gränsen och erbjöd ett perfekt tillfälle för journalister att få ta del av och förmedla de senaste rönen angående klimatet för det svenska folket. Men det tillfället tog man alltså inte. Det säger en hel del om de stora mediernas prioriteringar, och bekräftar vad Stern uttryckte i sitt tal: vi fortsätter att underskatta klimatförändringars konsekvenser.

DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Arbetaren, SvD1, SvD2,

FAO trotsar Carlsson

På DN debatt presenterade biståndsminister Gunilla Carlsson i måndags resultatet av deras granskning av några av de multilaterala utvecklingsorganisationer som Sverige ger bistånd till.

”Vi omprövar bidragen till trotsiga biståndsorgan”

”Detta gäller exempelvis FN:s äldsta fackorgan, livsmedels- och jordbruksorganisationen FAO, som har en central uppgift för att trygga den globala livsmedelsförsörjningen men som över tiden visat tecken på att vara alltför toppstyrd och ineffektiv”.

Mötet som hölls nyligen mellan FAOs generaldirektör Jacques Dioufs och en delegation jordlösa kvinnor i Brasilien ger en hint om vad det är Gunilla Carlsson egentligen tycker är så jobbigt med FAO.

Stöd till gröna gräsrötter

Man får som vanligt välja att läsa rätt del av DN för att hitta texter med upplysningsvärde. På ledarsidan hyllas alliansens klena och för sena klimatpaket och på kultursidorna fortsätter Sverker Lenas sitt klimatkorståg mot handlingsförlamade politiker. För hur lugn blir man när regeringens svar på klimathotet är att "skatten på diesel skall chockhöjas. Med 40 öre. Om fyra år", som Lenas uttrycker det. Han har såklart en poäng. Och det är inte den enda klarsynta slutsatsen Lenas drar. Han sätter dessutom sitt hopp till de sociala rörelserna, till gräsrötterna. Och föreslår en grön demokratifond där sociala rörelser, fackförbund, kyrkliga initiativ och andra gröna hållbarhetsinitiativ kan söka ekonomiskt stöd. Ett mycket intressant förslag, som skulle skapa en direktdemokratisk och grön medborgarrörelse utan förlamande toppstyrning. Men det känns tyvärr väldigt främmande att alliansen skulle haka på det förslaget.

DN1, SvD1

Reinfeldts syn på människan

Apropå Alliansfritt Sveriges release av Reinfeldts politiska pamflett från 1993 "Det sovande folket". Erik Berg reflekterar:

"Reinfeldts bild av socialdemokratin och folkhemmet är av ett särskilt lustigt snitt. Hade jag idag stött på en motsvarande text på en blogg hade jag utgått från - oddsen hade talat för det - att skribenten var en självcentrerad, misantropisk och ensam man som misslyckats i sina karriärval eller slösat bort pappas förmögenhet och nu med full kraft projicerade sina personliga problem på socialdemokratin."

Kampen fortsätter för jordlösa kvinnor

Jordlösa kvinnor i Brasilien fortsätter sin kamp för jord och mot skogsbolagen. Den internationella kvinnodagen var startskottet för en rad aktioner i protest mot skogs- och jordbruksindustrin i Brasilien som breder ut sig på bekostnad av ursprungsfolks territorier, miljön och människors rätt till jord och försörjning. Svensk-finska Stora Enso är ett av bolagen som protesterna vänder sig mot. Stora Enso fick redan för ett år sedan motta massiv kritik då 900 kvinnor besköts med gummikulor i delstaten Rio Grande do Sul i södra Brasilien.

Just nu pågår en kampanj mot de jordlösas rörelse, MST (Movimento Sem Terra), i Brasilien. Delstatsregeringen i Rio Grande do Sul i Brasilien är på väg att stänga alla MST:s skolor, där sammanlagt 200 000 elever går. Regeringen i Brasilien stödjer Stora Ensos intressen i konflikten med de jordlösa. Miljöförbundet Jordens Vänner har startat en kampanj till stöd för MST. Skriv på uppropet här.

A luta continua...

Autonoma klimatrörelsens logiska uppsving

Sverker Lenas beskriver idag i DN kultur den olyckliga men intressanta diskrepansen mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap när det gäller att kartlägga klimathotet. Från naturvetenskaplig synvinkel är den kritiska frågan redan besvarad (om människan har skapat klimatförändringarna: ja!), men den samhällsvetenskapliga klimatdiskussionen är obehagligt icke-konstruktiv eller snarare icke-existerande. Samma sak påpekade Andreas Malm på Socialistiskt forum i höstas. För samhällsvetenskaperna borde nu på allvar driva en livsviktig debatt om orsaker, effekter, diagnoser, prognoser och framförallt vad som måste göras för att förhindra kaos pga klimatet.

Avsaknaden av konstruktiva samhällsvetenskapliga lösningar på klimathotet gör nu att de flesta politiker står handfallna. Eller politiserar klimathotet. Politiker som ideologiskt ligger nära näringslivets lobby tenderar att underskatta klimathotet och levererar få lösningar. Näringslivets spårberoende till de fossila bränslena blir uppenbart och trögheten illavarslande när det gäller att byta till ett mer hållbart spår. Vänsteralternativen gör egentligen vad de alltid har gjort: analyserar utifrån makt/klassperspektiv och levererar solidariska lösningar. Alla måste hjälpa till, och speciellt de som skapade problemet (väst/nord). Men mer måste göras från alla politiska läger.

Men avsaknaden av politiska och samhällsvetenskapliga lösningar skapar andra effekter. Det är exempelvis inte konstigt att det i Sverige skapas progressiva klimatrörelser såsom Klimax och det nystartade Autonoma rötter när den svenska regeringen står handlingsförlamad inför klimathotet. Gårdagens klimatpaket erbjuder osedvanligt få långsiktiga lösningar (inga satsningar på järnväg, inga åtgärder mot lastbilstrafiken och flygtrafiken, inga satsningar på kollektivtrafik etc). För klent och för sent, kan den summeras. Det borde inte förvåna att dessa progressiva rörelser uppstår. De ryggradslösa politikerna har ju egentligen själva skapat dem när de inte letar efter konstruktiva samhällsvetenskapliga lösningar. Förmodligen får vi alltmer lita till att folkrörelserna levererar dessa lösningarna framöver.

DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, AB, Guardian, Arbetarens klimatblogg

Alliansen inser inte allvaret

Det är hedersamt att alliansen tar initiativ till ekonomiska styrmedel för att styra Sverige bort från det destruktiva fossilbränslesamhället. Men man skall akta sig för att klappa sig själv för mycket på axeln. En höjning av koldioxid- och dieselskatten är nödvändigt men långt ifrån tillräckligt. Att samtidigt hävda att detta är ett steg "mot att göra Sverige till ett föregångsland i klimatarbetet" är mest förmätet. Och när man nöjt säger att "Sverige står dock bara för 0,2 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser" avslöjar man att man inte inser allvaret. Sverige ligger fortfarande i toppskiktet i CO2-per-capita listan och har en extremt låg utbyggnad av vind- och solkraft. Och vi sitter fortfarande på en bilpark som släpper ut mest i Europa. Dessutom bygger alliansens klimatåtgärdspaket fortfarande till skrämmande hög del på utsläppssänkningar i andra länder. Det är inte trovärdigt att sälja in sig som en klimatprogressiv nation, och samtidigt inte sänka sina utsläpp på hemmaplan. Det är ändå vi i väst som skapar de flesta utsläppen genom vår livsstil, det hjälper inte att vi exporterar problemen till utvecklingsländerna.

Men för att peka på allvaret kan man alltid citera en rapport som forskare i Bristol lanserar idag i Köpenhamn, där man drar slutsatsen att CO2-utsläppen skapade av människan kommer att höja surhetsgraden i haven till en nivå vi inte sett på 65 miljoner år:

"The choice to continue emitting carbon dioxide means that we will be an agent of biological change of a force and magnitude exceeded only by the causes of the great mass extinction events. If we do not cut carbon dioxide emissions deeply and soon, the consequences of ocean acidification will stand out against the broad reaches of geologic time. Those consequences will remain embedded in the geologic record as testimony from a civilisation that had the wisdom to develop high technology, but did not develop the wisdom to use it wisely."

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB

Gula Armén Fraktionen GAF

Innovativ och fyndig klimataktivism. Nyhet publicerad på Vattenfalls interna intranät (kan ej hitta något i media):

"Vid lunchtid i dag onsdag den 4 mars skedde ett intrång på Vattenfalls Kundcenter på Humlegårdsgatan i Stockholm då ett antal aktivister tog sig in på kundcentret och stal Vattenfalls gula plastfiguriner, totalt 44 stycken, som var placerade i fönstret mot Humlegårdsgatan. Aktivisterna hällde även kol på golvet och lämnade en affisch med följande budskap:

"Vattenfall! Ni skapade oss. Ni tvingade oss att tyst stödja er. Aldrig mer! Vi har vaknat. Vi tänker berätta vad vi sett: Ni håller på att driva jorden mot undergång. Nu tänker vi slåss. Vi är 237 944 stycken och väldigt arga. Idag fritar vi 44 av våra fängslade kamrater.

Gula Armén Fraktionen GAF! "

En av aktivisterna filmade hela händelsen med videokamera. Ingen av de anställda vid kundcentret kände sig hotad eller kom till skada. Group Security utreder händelsen."

Tänk att Vattenfalls patetiska klimatplastgubbar skulle slå tillbaks.....

DN1, DN2, SvD1, SvD2

Att visa att man inte accepterar

Oron börjar sprida sig inför DC-matchen i Malmö. Polisen flippar ut om att det ligger gatstenar framför Baltiska hallen, politiker bråkar och Henrik Brors i DN refererar till Göteborg 2001 och verkar bakvänt tycka att endast Israel vinner på om det blir bråk. SvD har letat upp en kvinna som inte känner sig trygg. Stämningen trissas upp. DNs ledare menar att eftersom Sverige har spelat matcher i andra sporter mot både Kuba och Nord-Korea så måste man spela även mot Israel. Men vilken innebörd har den liknelsen, att likställa den israeliska regimen med två auktoritära stater? Tänk alla de naiva människor som trodde att Israel var "mellanösterns enda demokrati". Vad skall de tro nu?

Hela diskussionen om att idrott och politik inte hör ihop är något ihålig. Man skjuter så att säga bredvid målet. Om en stat slaktar flera hundra barn så kommer människor reagera (förhoppningsvis!) och visa att detta är inget man accepterar. Det handlar om att man sänder en signal till staten Israel. Det kvittar om det är ett idrottsevenemang eller ett statsbesök. Folk måste ta alla chanser de kan få att säga till världen: vi vägrar att godta massmord och illegitim ockupation. Att sedan media och politiker blir nervösa skall man förmodligen bara ta som ett gott tecken. För det brukar betyda att man gör något rätt.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Sydsvenskan1, Sydsvenskan2

Att utnyttja arbetskraft

Det är en obehagligt rak logik i den historiska uppgörelsen mellan IF Metall och arbetsgivarna. Uppgörelsen är historisk på flera sätt: 1) inget liknande har hänt sedan 30-talet 2) sällan har industrin producerat så stora vinster under så lång tid som fram tills förra året 3) sällan har orsaken till krisen legat så långt ifrån arbetstagarna 4) signalen fackförbundet sänder är att alla måste nu ta sitt ansvar, och facket är de första att visa att man gör det 5) facket tar nu ensamt ett ansvar för att försöka mildra en industrikris för sina arbetare. Ett ansvar som regeringen vägrat att axla.

Nu är det alltså inte några lönesänkningar man går med på, då lönen per arbetsenhet är densamma. Men man kompromissar ner sin arbetstid till lägst 80%, för att frigöra resurser till utbildningar och ledighet. Det är självklart svårt för fackmedlemmarna och arbetstagarna att behöva välja mellan att vara solidariska sinsemellan eller att vara stenhårda i förhandlingarna mot arbetsgivarna. Man är säkerligen inte så tuff när man spelar med osäkerhet kring sin inkomst och familjeförsörjning. Frågan är kanske snarare hur vi kunde hamna i den här situationen. Varför måste nu de svenska arbetstagarna omförhandla underskrivna avtal med arbetsgivarna och gå med på sämre avtal? Varför skall de behöva ge efter?

I tider av bra tillväxt får arbetstagarna (varför inte kalla dem arbetarna) en extremt dålig utdelning av de enorma vinster de är med och bygger upp. Vinster som arbetarna uppenbart har orsakat. Sakta höjs lönerna, men realt står de nästan stilla. Gapet mellan reallönerna och vinsterna har de senaste 30 åren nått historiska höjder. Arbetarna får helt enkelt inte betalt för sin insats. Men när sedan tillväxten tryter och sämre tider stundar så skall de dessutom betala för svikande efterfrågan och arbetslöshet. Det betyder i klartext: i perioder av bra tillväxt får arbetarna inte utdelning för de enorma vinsterna de är med och skapar och i perioder av avtagande tillväxt är de först med att kompromissa ner sina avtal. De är uppenbara förlorare i alla lägen.

Att Sveriges arbetare nu är tvungna att axla ett ansvar som man politiskt skulle kunna mildra avsevärt är väldigt sorgligt och säger en hel del om alliansen prioriteringar. Hur alliansen håller näringsliv och arbetsgivare om ryggen och låter arbetstagarna glida ut i osäkerhet. En osäkerhet man dessutom gjort än osäkrare genom sämre arbetslöshetsförsäkringar, sjukförsäkringar och fortbildningar. Dessutom är det nog ett friskhetstecken om man undrar vad det betyder när SvDs ledare säger: "IF Metall visar samhällsansvar och genuin omsorg om sina medlemmar när man sluter ett avtal med arbetsgivarna". Men jo, det är nog många arbetsgivare som ler nöjt idag. Eller snarare: de skrockar. För det är sannerligen historiskt att Sveriges arbetare skall ta ännu en smäll.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, AB1, AB2, AB3, AB4

"Is regular clean clean enough?"

Idag väntas tiotusentals människor samlas i Washington för att demonstrera mot kongressens egna koleldade kraftverk som ses som en symbol för det amerikanska fossilbränsleknarkandet. Sakta men säkert har klimat- och miljö-rörelserna i USA ökat trycket mot den amerikanska regeringen och de starka lobbygrupper som håller kvar USA i det destruktiva fossila samhället. För någon vecka sedan skrev den internationellt erkända klimatexperten James Hansen ett öppet brev till världens ledare där han inte skräder orden:

"Coal-fired power stations are death factories. Close them"

James Hansen uppmanar folk att gå med i demonstrationerna idag. För vår egna och våra barns överlevnads skull.



AB, Roya, Arbetarens klimatblogg