Hotet mot den fria viljan?

Hoppas socialdemokraterna står fast vid sitt förslag om tredelad föräldraförsäkring när de vinner nästa val. En sån delning vore ju inte en dag för sent. Så klart rasar SvDs ”friaval”-älskande läsare och kallar förslaget allt från diktatur till jämlikhetstalibani.

Själv undrar jag om dessa läsare anser det vara diktatur när det ställs krav på att man ska söka arbete när man uppbär a-kassa eller lämna sjukintyg då man söker sjukpenning? Staten har bestämt en massa lagar och regler kring alla socialförsäkringar, föräldraförsäkringen är inget undantag. Föräldraförsäkringen är ingen mänsklig rättighet utan en förmån och ett politiskt styrmedel som staten kan använda för att bäst påverka befolkningen i önskad riktning. Det är ju inte så att någon tvingas till att vara hemma eller inte. Man kan vara hemma hur länge man vill – dock inte för skattebetalarnas pengar då det inte ligger i en modern stats intresse att sponsra en ojämlik fördelning.

Om bara den politiska viljan finns

Vissa nyheter är tydligen för jobbiga att bearbeta. Ett exempel på en sådan nyhet är när Världshälsoorganisationen (WHO) släppte sin rapport om sociala orsaker till ohälsa, vilket de gjorde den 28e augusti. Rapportsläppet nämndes i media (se exempelvis DN; bloggat om här) men skapade inte rubriker. Och för den global rättviserörelsen står det förmodligen inte mycket nytt. Men för en förkrossande majoritet av människorna i västvärlden måste väl ändå denna rapport leverera en fasansfull sanning: människor dör p.g.a oss. Det är en politisk fråga. Som DN beskriver det: Många människor i världen dör för tidigt helt i onödan. Det går att utjämna skillnaderna i hälsa på en generation - om bara den politiska viljan finns. Man måste nästan upprepa det sista: om bara den politiska viljan finns. 

Svart på vitt. Sammanfattat av en grupp av forskare, före detta statschefer och hälsoministrar som under 3 år studerat social orsaker till ohälsa. De sammanfattar:

"(The) toxic combination of bad policies, economics, and politics is, in a large measure responsible for the fact that a majority of people in the world do not enjoy the good health that is biologically possible. Social injustice is killing people on a grand scale"

Om vissa har svårt att relatera till förhållanden som inte sätts i relation till kära Sverige:

"In Sweden, the risk of a woman dying during pregnancy and childbirth is 1 in 17,400; in Afghanistan, the odds are 1 in 8. Biology does not explain any of this"

Som sagt, om bara den politiska viljan finns.

Ligger det i vita mäns kultur att ljuga?

Till min arbetsplats hade igår en forskare om bedrägeri inbjudits. Vi var nästan hela arbetsplatsen som var där och lyssnade. Endast två frågor ställs under frågestunden. Den som ställdes av en inflytelserik chef löd så här: ”Finns det kulturella skillnader i hur bedrägeri uppfattas, jag menar ’Bagdad Bob’ (Iraks informationsminister 2001-2003) stod ju och ljög i TV, men man hävdade sen att det i hans kultur ansågs OK att ljuga”

Man kan ju undra hur chefen tolkade Bush lögner om massförstörelsevapen i Irak eller hur han tolkar Jan Björklunds uppenbara lögner om den svenska skolan. Är det utslag av en västerländsk/vit mans lögnaktiga kultur? Det skulle nog chefen aldrig tänka eftersom det ligger i rasismens logik att bara ”de andra” är en produkt av sin kultur. Däremot gör en hög maktposition och en vit manshud att man lättare kan komma undan med en lögn.

von Holstein igen...

Johan Staël von Holstein ber idag sina metro-läsare om ursäkt. I hans tidigare kolumn ”Vi får de ledare vi förtjänar” uttryckte han sig aningen otydligt, han menar inte alls att diktaturer är att föredra. Tvärtom är Staël von Holstein en demokratikämpe. Problemet med demokrati är bara att det också ställer krav på människor att vara informerade, kunniga och ansvarstagande. Sådan som von Holstein själv alltså...Det är inte svenskarna, svenskarnas röster är präglade av okunnighet (men för två år sedan drabbades vi av plötslig insikt eller? Ledsen, men du är fortfarande lite otydlig) För i Sverige har en vänsterstyrd media medborgarna i sitt grepp, bristande yttrandefrihet och höga skatter har drivit oss in i ”dårarnas diktatur”. Det är märkligt (och lite synd) att en sån demokratikämpe som von Holstein trots allt får orera så fritt i ett sådant land...

Piska apatin ur mig!

Så skulle man kunna sammanfatta problemet med ”utanförskapet” i migrationsminister Tobias Billström med fleras utspel på DN Debatt idag. Den klassiska konservativa tesen att det är bidrag som skapar utanförskap (eg. fattigdom) och inte kapitalismen, rasismen och klassamhället, fortsätter att pumpas ut som sanning från borgerligt håll. Istället för fördelningspolitik som inte alls begränsas till bidrag, vill artikelförfattarna att ”den enklare tjänstesektorn ska växa sig stark”. Det är ett ideologiskt trick som har sin kärna i nordamerikansk och brittisk konservativ politik. Där har man (läs: Reagan och Thatcher) sedan 1980-talet spridit och upprepat denna tes som ett underlag för att avveckla fördelningspolitiken och montera ner välfärden. Det är lättare för alliansen att angripa bidragen och efterlysa fler tjänstehjon än att bara säga: ”Vi vill inte att rika ska dela med sig” Nu attackerar man bidragen, men väser mellan tänderna: ”Upp ur soffan ditt fattiga bidragsäckel, konkurrera om ett skitjobb med skitlön, annars ska jag piska din apati ur dig!”

Den andra förklaringen till utanförskap i artikeln handlar om att dom här 'invandrarnas' kultur är fel. Att de inte ”respekterar grundläggande regler i samhället”. Men genom att reformera flyktingmottagandet, introduktionen för nyanlända och sfi ska en överföring säkras av ”grundläggande värderingar, lagar och regler till människor som kommer från andra kulturer”. Som om 'invandrare' vore en deterministisk produkt av en enhetlig kultur. Som om det i Sverige inte finns värderingar som inte inrymmer en massa skit som inte borde överföras till nån. Ett skolboksexempel på kulturrasism.

I en och samma artikel hinner Billström m.fl. således med att göra en rasistisk och fattigdomsföraktande stockkonservativ analys av det svenska samhället. Syftet? Det kan inte vara annat än att montera ner välfärden och låta klyftorna fortsätta växa.

Fler som kommenterat förslaget finns här.

Unket obegripligt!

Detta är nog bland det värsta jag läst på länge. Debattinlägget på sajten Newsmill av skådespelerskan Jessica Zandén och författaren Cecilia Gyllenhammar där rubriken lyder " Jämställdheten kväver oss! Ge oss tillbaka den riktiga mannen". Artikeln är så till bredden fylld av galet svammel om vad artikelförfattarna anser om att dagens jämställdhet gör kvinnor tråkiga och att mannen tappat sin manliga identitet. De raljerar över trettioåriga män som tar hand om sina barn och menar att otrohet är det bästa medlet för att hålla äktenskapet vid liv. Jag baxnar. Och rasar. Men hoppas att artikeln inte kan bli värre. Men författarna tar inte sitt förnuft till fånga utan ångar vidare, full av frustration över att jämställdheten gjort de mindre attraktiva och önskar sig tillbaka till machomannen som inte tar något ansvar och där kvinnan vet sin plats. De levererar vansinniga citat som att "det kan finnas ömhet i ett slag över munnen" , och "vi glömmer att lusten inte kan infinna sig i bilden av det jämlika äktenskapet.." menar de verkligen att en smäll på käften kan sätta fart på romantiken och att man enbart kan känna lust vid otrohet?

Texten är ett sånt obegripbart lågvattenmärke, jag förstår faktiskt inte deras poäng. Om de tycker det är så provocerande alt tråkigt att män tar sitt ansvar för barn och familj, och att jämställdheten gjort livet tråkigare, så är hoppet inte ute för artikelförfattarna. Ty det finns ju tyvärr fortfarande alldeles för många män därute som lovsjunger kvinnans plats vid spisen.

Det är bara så SvD

Visst kan det kännas lite meningslöst när man försöker klura ut hur SvDs ledarredaktion fungerar. Vad som får dem att tända till. Eller rättare: när man tror man förstått så börjar man ändå fundera på om det verkligen kan stämma. Är det verkligen DET dem säger? Så oftast lägger man ner projektet. Men idag vill man ändå veta vilken värld SvDs Claes Arvidsson lever i. För i den världen kan man tydligen säga att vårdnadsbidraget är en succé. Man behöver inte bry sig om vad de flesta svenskar tycker om det. Man behöver tydligen inte ens bry sig om hur många som vill använda det. Alltså: man behöver inte bry sig om att det enligt statistik och opinion är en flopp.

Det enda man behöver göra (enligt SvDs logik) är att säga: "Det är en succé!"

Samma...

som jag sa för 10 dagar sedan. Kul att fler orkar gnälla på clownen Holstein.

Elisabeth Höglunds klimatångest

När journalisten Elisabeth Höglund lämnade SVT för inte så länge sedan utropade hon att det var så underbart att vara fri från sina journalistiska bojor. Att äntligen få säga vad man vill, att få vara politiskt inkorrekt. Och hon kör igång direkt: lika bra att förneka klimathotet, det känns tydligen inkorrekt nog. SVTs meterologer och main stream media får alla en känga för att vara ensidigt pessimistiska när det gäller klimatet. Och varför skall vi lyssna på FNs Klimatpanel (IPCC), undrar Elisabeth. Jo, fast nu blir det ju bara väldigt, väldigt svårt att förstå vad Elisabeth Höglundh tror att IPCC har för politisk agenda. Vad 1000 tals forskare över hela världen bakom stängda dörrar lyckats konspirera om, och vad syftet skulle kunna vara. Varför vill man lura hela mänskligheten att vi kollektivt värmer upp planeten, om vi nu inte gör det? Man kan tycka mycket om IPCC och dess slutsatser, men att förneka dem verkar vara ovanligt dumdristigt. Om något så är deras analys alldeles för urvattnad och konservativ, då den framställs i en process av kompromisser. Verkligheten ser förmodligen mycket, mycket värre ut.

På DN (som antagligen känner sig träffade av Elisabeths känga som representant för main stream media) försöker man skilja på vetenskap och tro. Man kan ju ändå tro på något även om det inte är vetenskapligt bevisat. Annars skulle det bli väldigt jobbigt att leva, om man inte skulle kunna lyssna och tro på experter, även när de inte kan bevisa allt de säger. Kanske kan man likna det vid att man skulle sluta med orkan eller lavin varningar också. Man vet aldrig med 100% säkerhet att en lavin kommer, eller var den skall slå till. Men man vill ju ändå veta. För sannolikheten är väldigt stor att den kommer, och konsekvenserna är ödesdigra. Det farliga är att välja att inte lyssna på varningarna. Som kära Elisabeth verkar vilja.

”Vatten måste kommersialiseras!”

Det är den enda rimliga, men horribla slutsatsen som kan dras av att läsa Expressens ledare idag, med anledning av debattveckan om vatten som nu pågår på Älvsjömässan - World water week. Sakine Madon argumenterar i ledaren, med hänvisning till Fredrik Segerfeldt, för att världens vattenproblem består i frånvaron av kommersialism i korrupta stater. Jag har svårt att se hur ett vinstdrivet företag vars grundintresse ligger i att just skapa vinst, skulle kunna förse världens fattiga med rent vatten.

Men det blir värre. Madon varnar också för att se vatten som en rättighet eftersom det synsättet förfäktas av diktaturer: ”i länder där mat produceras och distribueras ’demokratiskt’, det vill säga av staten, finns varken mat eller demokrati till folket. Det borde få en och annan klocka att ringa i vattendebatten.”

Jag måste upprepa slutsatsen några gånger för mig själv för att fatta hennes logiska lapsus. Madon menar alltså att all distribution av livsnödvändigheter som inte styrs av kommersiella intressen per automatik är dåligt för ”konsumenten” eller farligt i demokratiskt hänseende. Jo, det ÄR det hon menar. Jag skulle kunna argumentera och lista många exempel som talar emot Madons slutsats, men jag tror inte det behövs.

Barn och barn

Varför väcker privata alternativ till offentliga lösningar så mycket känslor? Håller inte argumentet att de privata alternativen inte "stör" den offentliga eller att de privata alternativen t.o.m. lösgör resurser för den offentliga sektorn? När vi talar om sjukvård blir argumenten inte bara svaga; vi börjar dessutom diskutera att vissa människor är "värda" bättre vård. När vi talar om sjukvård till barn blir argumenten inte bara svaga utan absurda. Hur kan det, beroende på var och av vem man föds, vara skillnad på barn och barn och hur dessa barn skall omhändertas? Man ifrågasätter t.o.m. FNs barnkonvention när man särbehandlar barn, vilket idag beskrivs på DN Debatt angående det privata barnsjukhuset Martina som skall öppna på Östermalm i höst. Dessutom är tanken att privata alternativ lösgör resurser för den offentliga sektorn en klassisk trickle-down bluff. Det finns inga bra exempel på system där dessa effekter kan observeras. Det blir alltid samma sak: man skapar två parallella sektorer. Man skapar grupperingar som tittar på varandra oförstående, vilket i sig skapar ett frustrerat samhälle.

Så låt oss stödja upproret som artikelförfattarna startat. För att visa att detta är inget vi vill ha i Sverige.

Ickevåld OCH våld, det är svaret?

I dagens Aftonblad recenserar Petter Larsson en handbok i ickevåldsaktivism på ett inspirerande sätt. Boken heter Ickevåld! Handbok i fredlig samhällsförändring och ges ut på Karneval förlag.

Larsson vurmar i sin recension för ickevåldsaktivism och tar Seattle som exempel när han menar att den är ett effektivt men nästan oprövat vapen. Han menar att metoden är särskilt väl lämpad för ett samhälle som Sverige eftersom statens och mediernas tolerans mot våld är minimal. Möjligheten att väcka opinion genom våld är därför knappast möjlig. Samtidigt kritiserar Larsson författarnas blåögda tro på pacifism. Han tycks mena att våld också är nödvändigt, i en värld präglad av våld. Som exempel nämns Indien och Sydafrika. Om denna spänning, mellan pacifism och våld i relation till vad man tror kan åstadkommas genom opinionsbildning är verkligen en stötesten när det gäller samhällsförändring. Jag landar i att jag nog helst skulle läsa en bok i ämnet av Petter Larsson själv. Jag hoppas också att någonting händer i Malmö under European Social Forum som ger mig anledning att återknyta till ämnet…

Dagens kolonialism

Axel Gordh Humlesjö gör i Expressen en fullkomligt lysande analys av kopplingarna mellan kolonialismens slavhandel och dagens imperialistiska krig i mellanöstern. Resonemanget går ut på att skapa kaos och tjäna pengar på det, med en synnerligen intrikat strategi: att skapa incitament för att de koloniserade/förslavade/ockuperade ska kriga mot varandra och göra det smutsiga jobbet åt de vita herrarna. På så sätt legitimerar man också sin egen närvaro, att ”de” inte kan styra sig själva.

Dubbla tokar

Per Gudmundson ondgör sig idag på SVD:s ledarsida över moderaternas förslag att jämställdhetsmärka förskolor. Han sjunger de ”nedärvda biologiska förutsättningarnas” lov och är noga med att påpeka att könsroller inte är någonting negativt. Tvärtom. Nejdå, han får på nåt sätt ihop det med valfrihet för individen. Vad jag sällan förstår med dessa bakåtsträvare är hur de alltid kan vara så vettskrämda av genuspedagogik. Om det nu är så biologiskt och statiskt, vari ligger då faran?

Men det roligaste av allt är att Gudmundson tycker att det är galet att rapportförfattarna anser sig bättre lämpade att bestämma över barnen än föräldrarna. Förmodligen förespråkar han också familjeråd om läroplanens utformning, vaccinationsprogrammet på BVC eller om man ska få aga sina barn eller inte. Föräldrar vet väl ändå bäst?

Men SVD nöjer sig inte med bara en tok på ledarplats idag. Stofilen Göran Skytte får vara med på ett hörn och oroa sig över att ”traditionella normer trängs undan till skamvrån” och påpeka att det är provocerande att säga att ”det är naturligt att ha en mamma och en pappa”. Jag undrar i vilken värld han lever i? Inte min i alla fall. Jag kan hålla med om att medierna är normsättande och i stor utsträckning sätter agendan, men några artiklar om Pride koncentrerade under en vecka av sommaren kommer (tyvärr) inte att rubba normen. Jag har svårt att se det stora Hotet som alla dessa riddare av den heliga kärnfamiljen verkar vara så rädda för.

LO och miljön

Det är svårt att klaga på att ett politiskt parti, vilket det än är, lanserar en konkret plan att möta klimathotet. Det blir lite som att avslöja att man inte förstått allvaret. Att man inte tagit åt sig informationen; kanske för att man inte vill men oftast för att det är fruktansvärt skrämmande och då är det skönare att aktivera försvarsmekanismer. Nu gick Sossarna i fronten och släppte ett ambitiöst klimatprogram (det visar iallfall på en ambition, även om det behövs ännu mer kraftfulla tag). Även om man jämför internationellt. Nu måste alla med. Låt oss börja med resten av arbetarrörelsen och speciellt fackrörelsen. För detta handlar i första hand om att klara av klimathotet och människans drägliga överlevnad, men också om den svenska samhällsekonomin. Och då kan inte LO gå i pakt med näringslivet som historiskt har arbetat emot i stort sett alla miljölagstiftningar. LO borde inte gå på anti-klimatlobbyn som hävdar att Sveriges utsläpp är så små så små och att vi skall bara jämföra oss med resten av i-världen (ja de är ju uppenbart små i totala siffror globalt, men gigantiskt stora sett per person helst när man inkluderar konsumtionen). Sverige som har en historia full av progressiva beslut där man gått i bräschen internationellt. Vågat gå en ny och egen väg. Låt oss göra det med klimatet också.

Holstein den nya Carl Gustaf?

När jag läste Johan Staël von Holsteins krönika i Metro imorse började jag tro att han blivit den nya Carl Gustaf. Han hyllar Singapore för att vara ett fantastiskt land båda vad gäller tillväxt och demokrati. Han har likt kungen gjorde om Brunei missat kritiken. Att Singapore är kritiserat för att vara en konservativ kvasidemokrati, i praktiken en enpartistat där man fifflar med valsystemet och censurerar oppositionella. De har dödsstraff också, flest per invånare i världen.

I samma krönika berättar Holstein också att han räknat ut varför Sverige har så många utbrända per capita. Det är ju för att vi inte har semester i augusti som andra länder som vi bedriver affärer med. Johan har ju inte haft nån semester alls i sommar och han blev jättetrött då. Man undrar ju hur många som drabbas av detta hemska problem. Holstein är den nya Carl Gustaf, eller hur?

Fusket med fusket

Den borgerliga ideologins kärna framträder tydligt i kampen mot fusket. Alliansregeringen har under sin mandatperiod haft korståg mot bidragsfuskande medborgare. Samtidigt som regeringsmedlemmarna en efter en avslöjades med att ha skattefuskat, kom uppgifter från en statlig utredning att bara två procent av bidragen är fusk (10 miljarder). Men mest intressant är att det största fusket inte görs av vanliga knegare i form av bidragsfusk utan i form av skattefusk och då främst näringslivet (133 miljarder).

Ändå föreslås samkörning av systemen för att sätta dit knegarna. Låtsasliberalerna DN kommenterade förslaget med en klassisk disclaimer: ”Samtidigt vilar något olustigt över detta med samkörning och med att sprida känsliga uppgifter över fler datasystem än absolut nödvändigt. Men frågan är om det ändå inte är priset man får betala för att kvalitetssäkra utbetalningarna, även dem från socialtjänsten.” DN:s lojalitet till överheten visade sig starkare än till de liberala idealen.

Det är därför logiskt och välkommet att vänsterpartiet nu vill granska skattefusket. Även Expressen drar den slutsatsen. Hoppas också att nån alliansminister åker dit!

Det (o)politiska och opålitliga klimatet

Klimathotet borde vara totalt opolitiskt. Hur kan något som drabbar oss alla (även om utvecklingsländer får den första smällen och har svårare att värja sig) färgas av ideologi? Detta är ändå en kris för mänskligheten. Som kommer att prägla oss alla i all överskådlig framtid. Och det är bråttom. Det gör att klimatkrisen i sig är tvärpolitisk. Drastiska åtgärder behövs snabbt och för alla. Det finns varken tid eller utrymme för särbehandlingar. Men ändå tenderar lösningarna på klimathotet att färgas av politik. Eller om man vänder på det: inga politiska läger har egentligen något förslag på hur krisen skall lösas. Varken från höger eller vänster. Självklart med nyansskillnader där mitten och högern tenderar att klappa sig lite mer på ryggen och säga: vi är redan så duktiga i Sverige och har sänkt våra utsläpp samtidigt som tillväxten ökat. Tyvärr är ju detta inte sant. Vi har bara exporterat utsläppen, vilket Stockholm Environment Institute rapporterat. De enda som egentligen ser allvaret i klimathotet är de mindre och nischade folkrörelserna såsom Klimax och Klimataktion. Det är nu otroligt viktigt att dessa rörelser blir breda folkliga rörelser. Och inte formas av politik. Och detta är problematiskt; det är ju ändå politikerna som kommer att behöva använda all sin makt att reversera klimat utvecklingen.

Den amerikanska ekonomen Neva Goodwin beskriver det problematiska med att politisera klimatkrisen . Hon talar om social cohesion: att det är extremt viktigt att samhället inte grupperar sig utan kreativt slåss tillsammans mot ett gemensamt mål (vilket som sagt klimatkrisen är ett perfekt exempel på). Om vi splittras upp och enskilda grupper slåss för sina egna intressen kommer hela vår framtid att stå på spel. Vi har helt enkelt inte tid för det. Mänskligheten har klarat detta förut när vi stått inför större hot (tiden under och efter de båda världskrigen). Men kanske måste tyvärr hotet bli just så skrämmande: att du och dina närma anhöriga riskerar att dö. Förhoppningsvis behöver det inte gå så långt denna gång.

Tyvärr spelar även media sin roll i att blanda in politik i klimathotet. När Ann Lindèn på DN fnyser åt Socialdemokraternas senaste klimatprogram blir det väldigt bakvänt. Som att slå knut på sig själv. Hon menar: det är så lätt att lova saker när det gäller klimatet så det är ingen idè. För vem håller inte med om att man borde göra något. Det blir som att säga: eftersom klimatet drabbar oss alla (dvs är opolitiskt) så kan inget parti leverera sin egna lösning. Men det är precis tvärtom: alla partier måste göra allt för att leverera lösningar. Som sagt, för vår egna överlevnads skull.

Fortsättning på höger hit och höger dit

Jag fick med anledning av mitt förra inlägg en kommentar om att Sverigedemokraterna varken hatar invandrare eller homosexuella och att det var absurt att påstå något sådant. På Sd:s hemsida kan man läsa att:

1) Partiet är i huvudsak ett parti för svenskar och att ”Svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk.”

2) Den förda, alltför vidlyftiga invandringspolitiken (alltså i praktiken att det kommer hit många invandrare) ”ses som ett hot mot vårt land, såväl ekonomiskt som socialt.” Och att invandring från avlägsna länder (som benämns skapandet av ett pluralistiskt samhälle) utgör ett ”allvarligt hot mot den svenska nationen” Vidare står att ”Denna oansvariga politik har skapat svåra sociala, etniska, religiösa och kulturella motsättningar, tillika segregation, rotlöshet och kriminalitet.”

3) Det Sverigedemokratiska alternativet sägs vara ”En öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället” och att ”För att motverka denna problematik skall invandringen av personer från kulturellt avlägsna länder begränsas till ett minimum. Om dagens massinvandring får fortsätta kan det dock bli nödvändigt med ett tillfälligt totalstopp för icke- västlig invandring.”

Sverigedemokraterna menar att: ”Familjens funktion som bas för samhället är en förutsättning för en positiv samhällsutveckling. Män och kvinnor är dock inte skapade likadana och … kompletterar varandra, och därför är också alla barns rätt till en mor och en far av väsentlig betydelse.”

Om homosexuella står i förra partiprogrammet: ”Förhärligandet av den homosexuella livsstilen inom t.ex. massmedia skapar osunda referensramar för unga människor som håller på att bygga upp sin vuxna identitet” och att registrerat partnerskap inte ska beviljas, arvsregler som gäller heterosexuella ska inte gälla homosexuella och adoptioner ska inte tillåtas.

I det senare principprogrammet står att endast heterosexuella par ska få adoptera, och då helst barn från ”sitt eget land”. Partiet motsätter sig också lesbisk inseminationsrätt.

I flera sammanhang har SD framställt varje ny rättighet för homosexuella som en förlust för heterosexuella svenskar. Att homosexuella sedan januari 2003 inkluderas i lagen om hets mot folkgrupp ses som en oacceptabel inskränkning i yttrandefriheten. Syftet med lagen, anser SD, är att undergräva kärnfamiljen och den svenska kulturens traditionella värden.

Att man avslutar med att säga att partiet inte motsätter sig eller nedvärderar dessa gruppers levnadsval eller läggning, blir ett ganska meningslöst ”men”. (delar av detta är klippt från en rapport från RFSL).

Höger hit och höger dit

Dilsa Demirbag Sten försöker i Expressen tvätta bort ordet höger från högerextrem genom att skjuta över skulden på arbetarklassen. Hon försöker koppla ihop Sverigedemokraternas längtan efter ett ”försvunnet svenskt folkhem” med vänsterns dito.

Även om hon har rätt i att det finns rasism och kvinnoförtryck i arbetarklassen är logiken bristfällig. Högern har haft mycket mer gemensamt med tidigare högerextrema grupper än vänstern. Men mer viktigt, idag är det alliansen och då främst Folkpartiet och Kristdemokraterna som har mest gemensamt med Sverigedemokraterna: hatet gentemot invandrare och homosexuella, kravretoriken mot missbrukare och brottslingar och fokus på brottoffer, motståndet mot feminism och vurmen för kärnfamiljen, företagsvänlighet och skattesänkningar.

Det är så härligt när dom blir arga

När den rådande ordningen ifrågasätts så skyndar många till dess undsättning. Senast i raden för att försvara kärnfamiljen i den s.k. Bitterfitte-debatten är Expressens krönikör Marie Söderqvist. Hennes argumentation går ut på att Sveriges radio inte får sända åsikter i stil med Heliga familjen eftersom SR enligt Söderqvist ska vara ”obundna och objektiva”. Hon förfasar sig över att programmakarna ”oförblommerat predikar sitt budskap genom att håna feltyckare”, och går i försvar för tokstollen och medicinprofessorn Annica Dahlström, som anser att pappor genom sin fysiska uppbyggnad är direkt skadliga för barn. Det som Söderqvist inte inser är ju att ett program om t.ex. bröllop, inredning, matlagning eller semestertips för barnfamiljer också innehåller åsikter, bara inte desamma som i heliga familjen och inte lika tydliga eftersom de förmedlar åsikter i linje med rådande normer. Hela objekivitetsfantasin känns som en förlegad (liberal?) fantasi. Många fler borde ansluta sig till den postmoderna tanken att all information och kunskap innehåller ideologi. Tittar man på P1:s hemsida så framgår dessutom att P1 inte ska försöka vara objektiva, men dock ”stimulera till debatt” och vara ”oberoende från politisk, kommersiell och annan påverkan”. Det är nåt helt annat.

Jag tycker dessutom att det är mer schysst att tydligt visa vilken utgångspunkt man har, istället för att gömma sig bakom en objektivitetsfantasi och därmed mörka att man har utgångspunkter överhuvudtaget. Samtidigt är det så härligt när de tappra försvararna blir så arga. För då vet man att nåt bra är på gång.

Köttresan till Kina

Ät mindre kött och mer bönor, säger Livsmedelsverket i deras nya miljöanpassade kostråd. Och sedan åker dom tillsammans med Jordbruksdepartementet till Kina för att kränga svenskt kött.
Igår morse debatterades Beijing-resan mellan EU-parlamentariker Jens Holm (v) och Åke Rutegård, vd för kött och charkföretagen i Gomorron Sverige. ”Grisproduktion är i princip klimatneutral”, säger Rutegård. Det är visst mest grisöron man vill sälja till kineserna...Och ja, ett kilo griskött orsakar förvisso ”bara” 5 kilo utsläpp i jämförelse med ett kilo nötkött som står för 14 kilo.

Men enligt Rutegård och LRF är kossorna inte så miljöfarliga, inte de svenska i alla fall. Med tanke på transporterna är det klart att en svensk biff bidrar till mindre CO2-utsläpp är en brasiliansk. Men pruttar metan gör väl Rosa likväl...? Sanningen är ju att Sveriges alla gödselstackar släpper ut lika mycket som hela inrikesflyget.

Är det för att kossor ser så söta och oskyldiga ut eller smakar så gott som vi tycker att det är så jobbigt det här? Eller är köttindustrins lobby så mycket större än bil- och flygindustrins? Kanske ändå lite mindre jobbigt att åka kollektivt än att ge upp grillningen...? Men enklast är ju så klart att byta glödlampor. Nä föresten, släck lampan, får vi blunda lite till. Jag tycker också att det är jobbigt, för hur klimatsmart är västerbottensosten egentligen? Don't you touch it!

Kan Europa hjälpa till?

I Dagens DN ber (om man kan be panikartat) den amerikanska författaren och debattören Naomi Wolf Europa om hjälp. Hjälp att skydda USA från sig självt. Hon är så skrämd av utvecklingen i sitt eget land och Bushadministrationens övergrepp på konstitutionen och rättstaten att hon undrar om det finns hopp om att amerikanerna kan ändra detta själva. Det är inte svårt att förstå hennes rädsla. Speciellt oroande är reaktionerna på den skrämmande utvecklingen. De är nämligen förvånansvärt få. Som Naomi skriver: "Sanningen är känd och fritt tillgänglig. Och USA sover fortfarande. Man oroar sig över sin vikt och går ut och shoppar".

Samma Naomi Wolf publicerade förra året en uppmärksammad artikel i brittiska The Guardian om de 10 steg en ambitiös diktator-aspirerande person bör ta för att skapa en fascistisk stat. Och menade att USA följer de flesta råden. Det är en uppenbart skrämmande liknelse. Men om nu Europa skulle kunna hjälpa till, borde vi inte isåfall börja med att inte gå åt samma håll? Några axplock av de punkter som nämns för att skapa en fascistisk stat:

- Öka bevakningen av folket. Se FRA lagen och utökad bevakningsparanoia över hela kontinenten.

- Kontrollera pressen. Se Italienskt och Brittiskt pressmonopol, men Sverige ligger inte långt efter.

- Utökad militärstyrka och privatiserade säkerhets armeer och fängelser. I Italien patrullerar nu militären i de stora städerna. Svenska Securitas är nu ett globalt säkerhets företag där privata fängelser ingår i verksamheten.

Man kan bara hoppas att Europa kan bryta utvecklingen innan det gått så långt som i USA. Annars får Europa snart också skrika efter hjälp.

Föräldrar hemma samtidigt?

För en dryg vecka sen skrev Carlos Ejemyr Rojas om delad föräldraledighet på Expressen debatt. Han föreslår att föräldrar ska kunna ta ut föräldraledighet samtidigt och på så sätt vara hemma med barnen tillsammans. Låter som en rätt vettig idé i mina öron då väldigt få pappor är hemma med barnen under deras första år. Dock tycker jag att möjligheten ska vara begränsad till den första tiden, säg tills barnet är 6 månader, för annars finns risken att mannen mest är hemma och ”hjälper till” lite medan det fortfarande är kvinnan som har huvudansvaret. Eller passar på att renovera lite? Eller en gemensam semester kanske? Då blir den gemensamma Thailandsresan sämre ur jämställdhetssynpunkt än att pappan gör som de flesta pappor gör, är hemma ensam med barnet efter att barnet fyllt ett.

Emellertid kan man ju verkligen undra vilken genomslagskraft ett sånt här förslag skulle ha i praktiken då en fjärdedel av alla pappor i dagsläget skiter i att ens ta ut de första 10 (ej på mamman överförbara) pappadagarna man får i samband med barnets födelse. Tragiskt men sant.

Slutligen vill jag ändå poängtera det uppenbara att det ju inte på något vis är omöjligt för pappor att vara hemma under barnets första år. Och att det inte är omöjligt för mammor att jobba under barnets första år. Att båda är föräldralediga på halvtid växelvis är en sådan lösning. Det mesta går att lösa. Även om man väljer att amma. Om man vill.

"Det finns både vinnare och förlorare", men låt oss bara prata om vinnarna

"Historien har ibland en otäck förmåga att upprepa sig". Jo, det är Ragnar igen. Ragnar Roos på DNs ledarsida. Och man kan ju inte annat än hålla med. Att de fria kapital marknaderna, de snedvridna frihandels avtalen och de nedmonterade social skyddnäten än en gång skapat en värld med kraschade finanshus, snabbt ökade inkomst klyftor och ett alarmerande antal människor i akut svält. Fast nu är det ju inte det Ragnar syftar på. Tvärtom verkar det som, även om det är svårt att förstå riktigt vad han vill ha sagt. Fast tydligt är att han är orolig igen; orolig att globaliserings arbetet håller på att stoppas upp. Denna underbara utveckling som tagit oss dit vi är idag. Till en sjukligt ojämlik och orättvis världsordning. Men visst har de senaste 30 årens globaliserings agenda skapat tillväxt. Det kan ingen ifrågasätta. BNP har växt med en ofantlig fart. Men är verkligen majoriteten av människorna nöjda med denna utveckling eller bara den lilla del som får del av tillväxten och är utvecklingen hållbar ekologiskt och socialt? Detta måste vara värt att diskutera. Dessutom är det väl få som säger emot när man påpekar att det är själva utvecklingen i sig som skapat krisen.

Men Ragnar är inte nöjd med att bara håna folk som nu känner av en sviktande konjunktur (eller som Ragnar väljer att uttrycka sig: "den snabba strukturomvandlingen gör många frustrerade". Frustrerade? Vi pratar om människor utan jobb, utan social säkerhet, utan pengar att betala hyran, utan pengar att betala mat till barnen). Dessutom vill Ragnar håna dem som hade rätt och faktiskt påpekade att allt detta kunde hända. Naomi Klein till exempel (som tydligen inte bara hade rätt, hon var falsk profet också). Men Ragnar kan ju såklart inte gå med på att hon hade rätt utan uttrycker sig: "den senaste tidens händelser på den världsekonomiska arenan kan tyvärr spela henne i händerna". Vilket fantastiskt innovativt sätt att på ett bakvänt vis påpeka att någon faktiskt hade en poäng.

Man kan som sagt inte annat än hålla med Ragnar när han i rubriken fastställer: "Ingen repris, tack". Ingen repris på Ragnars ovilja att vilja diskutera en komplex världsordning, isåfall.

Nu finns inget som kan rädda FRA

Ett flertal moderata kommunalpolitiker målar in Reinfeldt ytterligare i hörnet på dagens DN Debatt. De kräver att lagen rivs upp. Tillsammans med Expressens mailprotest där mer än 5 miljoner mail inkom till Reinfeldt måste det här "vi-tar-avstånd-från-dig-din-förlorare"-utspelet vara dödsstöten för FRA-lagen. Hoppas verkligen att det här skadar förtroendet för Reinfeldt och regeringen ytterligare när man (läs: han) så hårdnackat stått på sig trots alla protester (läs: försökt positionera sig som en principfast regeringsledare) och nu ändå måste backa. Reinfeldt ångrar sig nog nu att han inte backade tidigare, liksom förra debaclet med Schenström och kravet på hennes avgång.