Vem har något att dölja?

FN:s internationella konferens mot rasism i Durban år 2001 speglade hur olika länder vill betrakta och prioritera i arbetet mot rasism. Flera arabiska länder riktade skarp kritik mot den rasism som staten Israel utsätter Palestina/palestinier för. En annan stor fråga var krav från länder i den s.k. tredje världen om ursäkter och ekonomisk kompensation för sviterna av kolonialism och slaveri. Den gången lämnade USA och Israel konferensen i protest. Sverige deltog med i huvudsak ’vita’ organisationer och framhöll in i det längsta att det var en viktig fråga att upphöra med ordet ”ras” i officiella dokument.

Det ser ut att kunna bli samma skeva debatt i år. FN:s konferens ska i år hållas i Genéve. Tidningen Dagen förfasar sig redan över agendan från arabiska länder, att islamofobi ska betraktas som en del av rasism(er)n(a). De rapporterar att redan nu hotar ”demokratier” med bojkott om detta sker.

Birgitta Ohlsson (fp) påstod i en interpellation förra veckan att: ”De enda som tjänar på att rikta oproportionerligt fokus mot ett enskilt land är de regimer som vill dölja förtrycket i sina egna länder.” Ohlsson syftar på kritiken mot Israel. Hon varnar för att Israel kan komma att kritiseras igen. Med Ohlssons logik kan man helt enkelt inte kritisera ett land för den rasism som finns där. Man har då alltid en dold agenda. Man måste tydligen tala i abstrakta svepande termer, t.ex. om en färgblind värld utan ”ras”-begreppet. Eller är det fel land som kritiseras? Med tanke på vad som Israel gör mot palestinierna kan man undra vad Ohlsson vill dölja.