söndag 21 september 2008

ESF - det direktdemokratiska samtalet

Ett par reflektioner med upplevelserna av ESF färska i minnet. För det första är den direkta dialogformen som kännetecknar forumet extremt uppfriskande. I seminarier och debatter diskuteras konstruktivt maktstrukturer med människor som direkt påverkas av maktutövandet, inte som i den gängse debattformen där endast maktutövaren ges en röst. Det är skrämmande hur uppenbart skev den rådande samhällsdebatten är när man upplever den rådemokratiska variant som kännetecknar det sociala forumet. Dessutom, vilket borde vara banalt uppenbart men sällan diskuteras, är det smått otroligt vilken kunskapsbank man nonchalerar när man utesluter sociala rörelser från den allmänna debatten. De flesta seminarier håller en otroligt hög konstruktiv kvalité, vilket inte borde förvåna någon: tillstånd diskuteras av folk som lever mitt i tillståndet och dagligen påverkas av dess konsekvenser. Att maktstrukturer så sällan diskuteras utifrån den påverkades synfält är tragiskt men väldigt påtagligt i den debattform som ESF bygger på. Men känslan av att dessa röster höjs och blir mer organiserade lämnar ändå en känsla av hopp. Tiderna förändras och ett fåtal kan inte diktera villkoren för ett flertal i det långa loppet. Någonting kokar under ytan.

En annan slutsats man kan dra från upplevelserna av ESF är att det finns ett väldigt starkt band som sammangjuter alla de sociala orättvisorna: systemkritiken. Den myriad av grava ojämlikheter som existerar är egentligen bara olika symtom på samma sjukdom. Det rådande systemet misslyckas kapitalt på osedvanligt många områden att leverera ens en tillstymmelse till rättvisa. Ofta är detta väldigt transparent genom statistik och siffror men ändå diskuteras det otroligt sällan; det sista makten vill är att uppmuntra till systemkritiska samtal. Men hur skall maktstrukturer utvecklas om de inte debatteras? Återvändsgränden blir uppenbar när man upplevt de konstruktiva samtal som präglade ESF. 

Ett annat perspektiv på problemformuleringen runt maktutövandet blev också uppenbart: hur komplext det är att diskutera lösningar angående maktlegitimering. Är rättvis handel (fair trade) positivt för de inblandade jordbrukarna i syd eller är det bara ett sätt att cementera en skev västerländsk syn (att syd skall skicka kaffe och bananer norrut)? Är certifiering av skogsråvaror kanske bara positivt för producenter i nord, eftersom de har makten att skapa reglerna som i slutändan gynnar dem själv mest? Ibland blir lösningarna ett sätt att legitimera makt, istället för att föra över makten till de inblandade. Således blir "lösningen" istället en förlängning av maktskevheten. Det är det ständigt återkommande problemet och själva embryot till ESFs egentliga existens: den rådande maktstrukturen är extremt odemokratisk och något måste göras åt detta faktum. Idag är tyvärr ESF ett av de fåtal forum där detta diskuteras.

En sista reflektion är oundviklig: medias katastrofala täckning av forumet. Inga djuplodande reportage eller artiklar om vad som diskuteras eller av vem. Inga funderingar runt varför ESF har uppkommit eller varför uppslutningen på de flesta evenemang var väldigt stor. Ingen fascinering av denna relativt nya röst som sakta men säkert organiserar sig och växer snabbt. Nästantill ingenting av någonting. Det är ju ändå extremt sällan vi i Sverige får chansen att bevittna något liknande på hemmaplan, med tusentals intressanta och ovanligt pålästa gäster. Jo, visst fick ESF lite mediautrymme förresten: när ett skyltfönster krossades och när några tegelstenar kastades. Då blåstes det upp på de stora dagstidningarnas förstasidor på nätupplagorna med stor text. Så kunde många förstrött bekräfta sina fördomar att sociala rörelser är fanatiska och mest vill bråka. Ett tragiskt betyg på medias inställning.

Mer om ESF: Sydsvenskan, DN, KvP, Arbetaren.

Och bloggat här och här.

Uppdaterat: Fredrik Malm (fp) och liberale debattören Johan Norberg (som dessutom har sin blogg länkad på denna blogg p.g.a. att han brukar ha en relativt uppbackad liberal åsikt, men nu börjar man ju definitivt att undra) tycker att det är helgalet att ESF var sponsrat med pengar från Malmö stad. Sponsrad huliganism, antyder man. Alliansfritt svarar konstruktivt. Vidrigt fördomsfullt och ignorant och avslöjar dessutom hur lite dessa herrar vet. 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Jonas,

Nej, jag antydde inte att det var sponsrad huliganism. Jag var tydlig med att skriva att det var enskilda individer som stod för våldet och inget jag lastar ESF för. Det hade naturligtvis varit fel om Malmö Stad hade sponsrat våld, men jag tycker att det är mer demokratiskt tvivelaktigt att de stödjer en viss åsiktsriktning.

Vänliga hälsningar,
Johan

Anonym sa...

Johan: Det är uppenbart att du och Fredrik Malm vill knyta ESF till de bråk som uppstod, möjligtvis är Malm mer skarp i sina uttalanden om att skattebetalare skulle sponsra allmänt "vänsterjippo" med tillhörande "upplopp" som du uttrycker det. Jag tycker det är sorgligt att ni lägger krut på den aspekten av forumet, vilket all liberal media gjorde. Som jag skriver handlade ESF om något helt annat, och ni skulle förmodligen blivit positivt förvånade om ni hade gett det en chans och närvarat, istället för att raljera över några få bråkstakar. Dessutom finns det många exempel på demokratiskt tvivelaktiga aktiviteter som får skattestöd. Beror lite på hur du definierar demokrati. Tror istället att det ideologiska innehållet är det som skrämmer, men att skatter bara skulle stödja rent icke-ideologiska aktiviteter är nog alla överens om att det är en utopi (finns det ens icke-ideologiska beteenden?). Det är såklart en tolkningsfråga, men i mina ögon var de miljoner som satsades en ovanligt god investering och lyfte kunskapsnivån rejält bland medborgarna.