Marx, PJ Linder och Rothstein om reglering

Finanskrisen i USA har lett till många välgrundade ”vad var det jag sa” –uttalanden gentemot marknadsliberala ekonomer som motsätter sig regleringar och stöd. Idag rapporteras att den amerikanska staten köper tillgångar för ca 700 miljarder dollar för att rädda ekonomin. Utöver detta stöds bilindustrin med 25 miljarder dollar (sic!). I England har det andra bolåneinstitutet i år nu gått omkull. Förstatligande tycks vara den hetaste lösningen i den liberala världen just nu. Igår på SvD brännpunkt sa statsvetarprofessorn Bo Rothstein att ”Det förefaller vara så att marknader inte alls är självreglerande utan tvärtom självdestruktiva om de inte omfattas av en stark reglering.”

I dagens SvD skriver PJ Anders Linder på ledarplats om hans syn på de havererade löntagarfonderna i början av 1980-talet. Man kan undra varför vi får denna historiska tillbakablick just idag. Det är dock inget mysterium utan såklart ett försvar för den ifrågasatta liberala ekonomiska modellen. Men eftersom den är svår att försvara just nu, går han omvägen via löntagarfonderna. Linder försöker genom att måla upp en DDR-fond bakom framtida diskussioner om ekonomiska modeller, omöjliggöra en vidare diskussion eller om mer regleringar av den svenska ekonomin.

Men oavsett vartåt debatten kommer att gå är väl frågan om en reglering av kapitalismens värsta perversioner egentligen löser nånting, vilket Rothstein med flera sossar tycks efterlysa. Eftersom ständig tillväxt är en förutsättning för kapitalismens fortlevnad måste produktionen hela tiden bli effektivare. Detta sker främst genom teknologiska framsteg, ökad storskalighet och ökad utsugning av dem som utför arbetet. De första två drabbar vår omgivning. Det sista drabbar oss. Genom att en viss nivå av arbetslöshet är en konsekvens av en oreglerad arbetsmarknad är det möjligt för arbetsköparna att hålla nere lönerna. Men detta hindrar den för kapitalismen livsviktiga masskonsumtionen.

Enligt Marxistisk ekonomisk teori spelar därför reglering av kapitalismen liten eller ingen roll eftersom kapitalismen i grunden bygger på självdestruktion och saknar hållbara idéer bortom vinstmaximeringen. Både denna inbyggda självdestruktion och avsaknaden av en ”masterplan” diskvalificerar den därför som ett hållbart system.

Rothstein skrev igår: ”Det kan vara så att den nuvarande krisen faktiskt kan ha orsakats av att USA saknar en generell och omfattande social- och välfärdspolitik”.

Men kapitalismen är spontan och utan grundläggande idé. Kapitalismen bryr sig inte om ideologiska värden som att skapa drägliga liv för världens befolkning eller rädda miljön. Kapitalismen som ekonomiskt system beaktar bara ekonomiska värden och individuell vinstmaximering. Kapitalismen är därför i grunden en motsats till demokrati. Vi måste börja prata om nåt annat.

Aron Etzler och Jonas Sjöstedt har kommenterat krisen i Flamman. Läs här.