Två reflektioner i en:
1. Varför erbjuder Sveriges två enda nationella dagstidningar sina debattsidor som megafon för regeringens politik? Detta är en relativt ny företeelse, men förvränger debattklimatet rejält och skapar ett ensidigt och icke-kritiskt "sannings"-maskineri. Som bloggaren Jinge beskrev det för ett tag sedan:
"DN/SvD får tidvis fungera som regeringens annonsblad, och det får de göra på egen bekostnad. Motsvarande annonsplats skulle kosta hundratusentals kronor, men när det gäller de borgerliga morgontidningarna tycks det vara helt gratis. De som förlorar på detta är givetvis tidningsläsarna. I slutändan är det lösnummerköpare och tidningarnas abonnenter som får läsa vad regeringen anser att de ska läsa, den debatt som man har förväntat sig få ta del av uteblir helt."
Regeringen (vilken färg den än har) har per definition redan den mest solida plattformen för att basunera ut sina budskap: den har makten. Poängen med debattsidor har iallafall historiskt sett varit att det budskapet skall diskuteras. Det har varit en kanal för folket att få en nyanserad bild av verkligheten.
2. I dagens DN får infrastrukturminister Åsa Torstensson exemplifiera genom att presentera regeringens infrastrukturproposition. Kanske just eftersom debattsidorna inte är designade att presentera propositioner så blir det ännu ett icke-budskap med floskler och upprepningar utan direkta och konkreta förslag.
Men en sak kan man urskilja: att regeringen uppmärksammat klimatet. Man säger nämligen att man skall åstadkomma "säkrad infrastruktur för att klara klimatförändringar". Regeringen erkänner alltså att klimatet kommer att påverka oss, men vill inte anpassa, utan istället "säkra". Man vägrar att förebygga, men erkänner dess existens. En obehaglig kombination. Detta samtidigt som de konservativa i Storbritannien fortsätter att lägga fram progressiva klimatförslag. Nu föreslår man ordentliga satsningar på snabbtåg OCH ingen utveckling av flygkapaciteten, se the Guardian. En smått otrolig utveckling att Sveriges regering måste lära sig progressivitet från de konservativa leden i Europa.
Uppdatering: DNs ledare håller med om att infrastrukturproppen är vag, men nämner inget om klimatet. Och SvDs Cleas Arvidsson klagar över att det går så sakta när han åker bil in till jobbet.
I närheten av Bonn 1925
2 år sedan
2 kommentarer:
Det hela har förmodligen att göra med att regeringen valt att presentera stora nyheter i form av debattartiklar, det blir då den aktuella tidningen som blir refererad av andra media.
Och regeringen vägrar inte alls att förebygga klimatförändringarna eller genomföra förändringar. Tvärtom görs stora satsningar på området, och glöm inte att tack vare miljöbilspremien (en stor satsning/kostnad) har miljöbilsförsäljningen fullkomligt exploderat. När det är gjort kan man sedan satsa på nästa klimatfrämjande åtgärd.
Därutöver vill man minska koldioxutsläppen dramatiskt samtidigt som den historiskt största satsningen på forskning genomförs.
Problemet avseende infrastruktur i Sverige är att många vägar är i så dåligt skick att man nästan lika gärna kan riva upp dem och bygga helt nya, enligt Vägverkets generaldirektör (vilket är sossarnas fel). Sverige är ett vägmässigt underutvecklat land.
Och, let's face it, problemet är ju inte vägarna - det är vad som rullar på dem. Här har alliansen svar, men inte sossarna.
Ja, vill bara börja med att säga att jag inte ens nämnt sossarna i inlägget. Klimatpolitik skall vara opolitiskt, förhoppningsvis.
Angående de satsningar som gjorts såsom miljöbilspremien så gör den förmodligen mer skada än nytta: man skall inte premiera folk att åka bil utan tvärtom. Varför inte betala de som verkligen inte påverkar klimatet, dvs de som inte åker bil.
Sådana satsningar avslöjar egentligen bara att man inte förstått allvaret, och att man vill kunna fortsätta som förut, som om inget hänt.
Men som sagt: inget politiskt parti har ännu visat att man tar klimatfrågan på allvar.
Skicka en kommentar