Negri och Hardt igår på Södran

Jag lyssnade på Antonio Negri och Michael Hardt igår på Södra Teatern. Jag hängde inte med riktigt hela tiden och har svårt att rekapitulera diskussionen så här i efterhand. Det upplevdes ändå som att jag fick lyssna på nåt stort och inspirerande när jag satt där i mörkret. Särskilt Negri som talade sin fina brutna franska med en demagogs tonfall: vackert högröstat i staccato om ”marx”, ”le communisme” och några andra saker som man nästan förstod. Han var inspirerande, en gammal gubbakademiker, men inte alls så där uppblåst och självgod som många andra ’intellektuella’ gubbar. Det viktigaste som jag uppfattade (efter översättningen) var i alla fall deras diskussion om det ömsesidiga förhållandet mellan makt och motstånd. Eftersom kapitalet/makten är så utspritt och utan tydlig kärna men ändå sammanlänkat i nåt sorts nätverk måste motståndet vara lika diversifierat och flexibelt. Vilket det också är enligt dem. Kärnan i arbetarklassens politiska motstånd utgörs inte längre (har den någonsin gjort det egentligen?) av vita män i tillverkningsindustrin. Dagens politiska motstånd har inte den traditionella formen – en avgränsad homogen grupp med en central ledare, vilket inte minst WSF/ESF är ett tecken på. De använder begreppen empire och multitude för att beskriva dessa två. Negri refererade till Foucault och sa att: där det finns makt så måste det också finnas fria människor att utöva makten över. Hardt var dock noga med att påpeka att kapitalet behöver arbetarna, men inte vice versa.

Moderatorer var DN-journalisten Stefan Jonsson och filosofilektorn Fredrika Spindler. Stefan Jonsson hängde inte riktigt med i diskussionen, ställde frågor som kändes lite god dag yxskaft, publiken fnissade några gånger åt hans frågor och jag tyckte lite synd om honom. Jag undrade vad han egentligen gjorde däruppe? Filosofen Spindler var bättre rustad, hängde med, men sa inte så mycket spännande heller. Negri var storsint nog att rädda ansiktet på Jonsson när han frågade sina tokigheter. Negri snappade upp en sak i frågorna - kärlek - och svarade med ett långt utlägg om att manliga professorer hade svårt att tala om begär och kärlek, men att det var grunden i all politisk kamp, typ.

I morgon lördag pratar de på European Social Forum i Malmö. Blir kul att höra vad som sades där.

Athena Farrokhzad har skrivit om detta i Aftonbladet, liksom Mikael Nyberg.

Uppdaterat söndag: DN publicerar idag en intervju. Den borde läsas av Wanja: "Men hur ska facken kunna bemöta globaliseringens väldiga krafter?" Negri:- Ja, inte genom att begränsa sig till nationen. Då slutar de som Internationella socialister, en vänstersekt.