Väldigt sällan beskrivs klimathotet utifrån ett livsstilsperspektiv. Men det blir svårare och svårare att undvika om debatten skall vara givande. Katrine Kielos nämner det i förbigående, medvetet eller omedvetet, i sin ledare i Dagens Arena. Ämnet är egentligen Göran Perssons tal på den Socialdemokratiska klimatkonferensen och att Görans buffelbeteende slår till igen, men Katrine blir intvingad i ett resonemang om hur väljarna skall ställa sig till tillväxt och välfärd när klimatet ställer sig på tvären:
"När de mindre priviligerade får möjligheten att konsumera, ja då är det plötsligt fel med konsumtion! När tillväxten precis börjar bli så stor att den har en chans att komma flertalet till del, ja då ska den plötsligt ifrågasättas som sådan!"
Det känns väldigt talande för hur debatten (eller avsaknaden av den) förs; klimathotet är ruskigt nog som det är, måste vi diskutera en omställning av hur vi lever våra liv OCKSÅ? Vi har nu en generation 70-talister i Sverige, födda av 40-talister som fick kämpa efter krigsåren, som för första gången i mänsklighetens historia kan ta många materiella saker för givet. De har tillgång till flyg, kan äta billigt kött och lever på stora uppvärmda ytor och ser det mer eller mindre som en rättighet.
Debatten är förmodligen icke-existerande för att den är en politisk bomb: vad är det vi säger när vi frågar oss om vi borde äta kött, flyga mindre eller köra bensinsnåla bilar? Kanske ifrågasätter vi det ekonomiska systemet som lät detta hända. Kanske finns lösningarna utanför det existerande systemet. Vilken politiker vill kliva ut i det minfältet och röja?
I närheten av Bonn 1925
2 år sedan
3 kommentarer:
Ja, vad ska man säga?
Chefen för FN:s klimatpanel (IPCC) Rajendra Pachauri menar att vi ska äta mindre kött. Ännu ett stolleprov från den organisationen!
Gör något rejält istället - Kräv stopp på kolkraftverken!
Gubben: Förmodligen behöver man se över både kolkraften och köttätandet (då köttproduktionen står för nästan 20% av växthusutsläppen). Dessutom uttalar sig Rajendra väldigt trevande (han säger att kanske skall man införa en köttfri dag i veckan), vilket är talande för hur känsligt det är att ifrågasätta livsstilar. Det ena utesluter inte det andra: alla delar av maskineriet måste ses över.
Nu går det att få tag i Oxo-bionedbrytbara plastpåsar. Plastmaterialet som bryts ner utan att släppa metangaser och försvinner efter ca 3 år. Om 5-10 år kommer effekten att märkas i mätbara områden. Alla sk vardagspåsar går att få i Oxo-plast. Besök sidan för Vardagsplaster !
/Miljöpåsen (d2w)
Skicka en kommentar